Does it matter if it is that way?

Even if I kissed him before I really really missed him would he then stay a while longer or promise to come back? Would the soft intensity of his touch feel the same?

Evermore will he be a part of me in every letter of the alphabet and inside every feeling that I experience and those who know how to listen will understand the same but it doesn’t matter if they know that is why my very first thought is the ticket to freedom(his or mine? I do not know . . .) and he doesn’t have to know that thought because what holds together our common invisible reality is the very answer of the unspoken question: Does it matter if it is that way?

Do you think of me?

Will I? I will paint with my words a story and send it into the mechanical universe of the human mind(people call it the internet) trying to reach you but will you search for me? It comes in waves and it is always something new some call it “the”reason I call it a keyword, like a trembling leaf from the tech tree

Det fanns en gång, det existerade ~¤

Inget behövde ersättas

Nattkylan och dörren är stängd
men ingen väntar i min säng

Vad borde jag sakna
och mig själv ännu en gång försaka?

Jag minns en gång då jag blev van vid
en annan kropps värme i min säng
jag minns också den mjuka omslutande
beröringen fingrar och armen runt min midja
den tysta omfamningen och vårens nyblommade
liljor i mina andetag och fukten i ängen efter
vårregnets tystnad . . .

Nattkylan och dörren var stängd
då med men jag kände bara solens värme
i mitt hjärta och allt var som en evig sång

Men en dag togs allt tillbaks och jag
jag saknade honom då men ändå inte
bara för några dagar kände jag denna
hjärterivande ensamhet och sen allt
återgick till det normala, som alltid

men ändå inte, för att det var en gång . . .

men jag hade inget som behövdes ersättas
och jag känner mig inte som utestängd i kylan

jag har köpt en elektrisk filt . . .