Post - it filosofen (Om smärtans funktion)

Vad är smärta och varför upplevs den som den upplevs?

Nå alla vet vad smärtan är och den upplevs annorlunda.
Smärtan kan styra ens liv och reaktioner men kan också
användas som ett verktyg.

Kan man råda över sin smärta och varför?

Jag minns en dag, då jag brände mig med jättevarmt vatten precis den stunden då vattnet kokat upp för två minuter.Jag tappade koppen över mig för att jag var upptagen och distraherat av mina tankar, var inte i stunden, körde med handlingarnas autopilot. Jag skrek, ett skrik.

Nå, jag brände mig ganska mycket, min mage och höften. Enligt mina kunskaper gjorde jag vad som behövdes så jag gick in badkaret och lät det kalla vattnet göra sitt jobb. Efter 20 minuter undrade jag, vad ska jag göra, ska jag vänta? Hmm

Det var nästan tredje gradens brännskada och den brända hudytan var ganska stor (ungefär 10 x 20cm) stora bitar av huden hade lossnat samt att jag visste att akuten har långa väntetider. Det var sent men samtidigt visste jag att jag behövde vård. Så, jag ringde min syster som är utbildad sjuksköterska för att få en kvalificerad situationsbedömning så jag frågade: ska jag vänta tills imorgon bitti och gå till vårdcentralen eller ska jag gå till akuten? Hon ansåg att jag borde gå till akuten med detsamma, jag instämde.

Så jag klädde mig och gick, ensam till akuten på vägen dit började jag känna smärtan ännu mer men jag var tvungen att hitta en teknik för att kunna klara av smärtan och behålla fokus, ta mig till akuten. Så jag började sjunga en låt som fanns nära mitt hjärta och väckte kärleksfulla minnen. Så för 20 minuter sjöng jag och den minsta vibration, rörelse orsakade ännu mer smärta.

Nu var jag framme. Jag gick in i akuten och beskrev varför jag var där.

Brännskada. Jag fick vänta i väntrummet. Men för varje sekund som gick smärtan blev starkare och starkare en skrikande, vrålande smärta. Jag förstod att jag behövde få ligga i en säng det skulle hjälpa samtidigt som jag behövde visa för sjuksköterskan att det verkligen är ett akutläge, jag insåg att jag borde
ha beskrivit bättre för att bli förstådd. Så först frågade jag om det var min tur snart hon sa att jag skulle vänta några timmar. Då visade jag henne min brännskada, hon in-såg, förstod och tog mig till ett privat rum. Jag visste inte att det var så sa hon mmm sa jag och tänkte för mig själv, ska man behöva skrika eller? Men sen tänkte jag, hmmm hon känner inte mig, hon vet inte, hon vet inte att jag inte gillar att överdriva och klagar bara när det är outhärdligt, känner mig nära döden. Nåväl . . .

Jag fick lägga mig, aaah det var bättre och jag väntade och väntade smärtans inre hysteriska skrik blev starkare och starkare och var inget jag kunde ignorera. Jag tryckte på knappen, sjuksköterskan kom in och då sa jag till henne: det gör ont och visade mina ögons uttröttat klagomål kan du ge mig några kompresser med kallt vatten? Jag behöver underlätta smärtans effekt. Hon förstod och gav mig vad jag behövde.

Tiden gick. Smärtan bara upprepade sig själv. Hmm jag var tvungen att tänka vidare. Vad är smärtans signal? Kroppens kommunikation - överlevnads - försvarsmekanism. Men jag kom till akuten, brännskadan skulle tas hand om. Smärtans signal hade uppfyllt sitt syfte. Hmm dags att skapa - skriva ett nytt kommando. Så jag blundade och befann mig i stundens stillhet, kände vad smärtan kommunicerade till mig och jag gick under min hud, precis där brännskadan var och jag verkligen kände, ignorerade smärtans SOS signal. Värme och eftersom det var bara värme som inte kunde skada mer. Jag bara kände den behagliga värmen. Den processen krävde enorm ansträngning. Men jag lyckades men då och då när jag inte kunde fokusera mig genom att vara i stunden kände jag smärtan. Efter fyra timmar kom läkaren tog hand om mig samt påpekade att det var dumt av mig, att inte ringa för ambulans, hon sa att jag kunde gå i chock och få en hjärtinfrakt *woops* och jag fick gå hos sjuksköterskan på vårdcentralen i nästan tre veckor för att ta hand om brännskadan och hjälpa huden läka rätt.

Smärtan . . . vad är smärta?

En förrrymd drömare (ursprungligen skrivet på grekiska)

Likt ett osynligt nät är
Kärlekens smekningar
De bortglömda kyssarna

En obotlig längta
En distinkt länk
En föraning om smaken

Ambrosia

Vi kanske förlorade vad vi
aldrig gav . . .

Vad om vi vände tillbaka tiden
Vad om vi kämpade för att läka
läkta, stängda sår till slut blev vi
som öppna sår!

Tillåt ännu en tår att falla ner
Känn dina fördolda hjärtslag

Det medvetna förbiseendet – lönsamt-

Inuti Etna på Sicilien, smälter den gyllene
tronen och spiran . . .

men harmonins halsband förblir gåvan
av det objektiva omdömet, vad som frälser
den mänskliga naturen.

En gång i tiden fick jag behålla solen i min
famn men den brände mig, jag fångade månen
men den övergav mig, jag fångade en stjärna men
den föll ner. . . nu lever jag i tomheten, utan hopp;
jag försöker och säger till mig själv, tålamod och även
denna stormskepnad ska passera förbi







Ο δραπέτης των ονείρων

Σαν ένα αόρατο δίχτυ
Της αγάπης τα χάδια
τα ξεχασμένα φιλιά

Ένας αγιάτρευτος καημός
Ένας ξεχωριστός δεσμός
η γεύση της αμβροσίας

Ίσως χάσαμε αυτό
που δεν δώσαμε ποτέ

τι κι αν γυρίσαμε πίσω τον χρόνο
τι κι αν παλέψαμε για να γιατρέψουμε
τις κλειστές πληγές στο τέλος γίναμε
ανοιχτές πληγές.

Ρίξε ένα δάκρυ ακόμα
Νιώσε το κρυφό σου χτυποκάρδι
Η αντιληπτή αμέλεια – προσοδοφόρα -

Στην Αίτνα της Σικελίας ο χρυσός θρόνος
και το χρυσό σκήπτρο λιώνει

Μα το περιδέραιο της αρμονίας παραμένει
το δώρο της αντικειμενικής κρίσης, ο σωτήρας
της ανθρώπινης φύσης.

Κάποτε μου έδωσαν να κρατήσω τον ήλιο
αλλά με έκαψε, έπιασα το φεγγάρι με εγκατέλειψε
έπιασα ένα άστρο μα μου έπεσε και τώρα ζω στο
κενό, χωρίς ελπίδα, προσπαθώ και λέω κουράγιο
θα περάσει και αυτή η καταιγίδα.

§Så är det§

Och om jag ville
skulle jag
Och om jag kunde
skulle jag bli
Och om jag undrade
skulle jag bli tyst

Filosofens utopi

Svarta korpar flyger omkring
flyg iväg vad är det ni vill?

Jag har inga döda tankar
att roa er med, flyg iväg!

Vanans makt kommer bli
eran utdragna död . . .

Förvrängda verklighetsbilder.
Den mimiska kunskapen
Vanskapta tankebarn!

Hungerns förnuft har sedan länge
blivit en utdöd kliché!

Hyenor slickar spyor och gamarna äter
hyenornas avföring. De berusade artisterna
trampar på vissna rosor medan åskådarna,
likt tandlösa leprasjuka kliar och dunkar varandras
rygg. Tappar fingerspetskänslan, skapandet av dialog.

Luften är infekterad! Vad är det ni vill? Flyg iväg
låt mig få vara i tystnadens rike . . . flyg iväg . . .
I de inre monologernas rike hittar jag min like

Varför går ni omkring och stirrar varandra i ögonen?
Det räcker nu . . . Flyg iväg . . . Sträck ut vingarna och
flyg. Såhär!!!

Fjäder faller - Bäcken porlar

Bildens copyright: Dan Cederholm

Vem är den som hör

när en fjäder faller

på vattnets yta?

Vem vänder vindarna

när fjädern färdas på ytan?

Stillsamt sitter han vid sjön

och spelar sin flöjt

- en visa om den förlorade själen. . .

Fjädern färdas till en annan ö

och plockas från en fågel

som samlar kvistar och fjädrar

för att bygga sitt bo. . .

och värma sina barn

som kommer till våren

Bäcken porlar och sjunger

själens melodi