Jag . . . jag . . . Jag vaknade idag . . .

Augusti gav mig en dag till . . . 31 dagar . . .
det är tyst runt omkring, barnens lek
fortsätter på skolgården och jag, vad gör
jag?

"Wa habibi"

Alla de som sörjer har upplevt paradisets berusning eller föraning – innan- och sedan kärleksfullt gråter över förlusten, det spillda vinet. Jag föddes med paradiset i mitt hjärta men in i helvetets boning och varje steg jag tog, sökte jag finna platsen

där friheten kunde manifestera sig själv och själen förädlas och varje ord jag sa, varje gång mina läppar mötes försökte jag förvekliga paradiset i mitt hjärta, mörkrets verklighet – inom mig – utan att blunda inför andras självskapta helvete.

Alla spjut och jägarens pil som mitt hjärta tog emot är bara bitterljuva minne och eftersmaken; vad som blir kvar är min outsläckta kärlek till dem och mig själv och smärtan, den djupa sorgen över intentionens verklighet, känslan bakom, deras inre, obotliga smärta.

Vad ska jag minnas och vad ska jag glömma? Inuti mitt hjärta finns det verkligheter som aldrig var mina men som jag tog emot . . . men min verklighet fortfarande är – paradiset i mitt hjärta -

Det är så det slutar? Del II

Åren gick och jag skulle träffa min allra första kärlek efter så många år, på vägen dit, i flygplanet, träffade jag två män som är goda vänner, vi hade en givande konversation och bestämde oss för att träffas igen, dricka kaffe och det gjorde vi, jag tog min väninna med mig. Vi hade en bra tid ihop, skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord, dagarna gick så fort och jag återvände till Sverige jag kallade en av dem för Adonis, ett spontant smeknamn, vi fortsatte var kontakt och jag upptäckte att han skriver dikter, betagande dikter, en dag emailade han mig, vi kommer träffas igen och då nämnde han att han ville skapa några intima stunder tillsammans med mig och då sa jag till honom att det aldrig skulle funka för att vi är båda stämningsskapare självklart skulle vi skapa paradiska, oförglömliga stunder tillsammans men nej, det är bäst om vi förbli vänner, den odefinierade kärleken mellan oss kan fortsätta finnas men bara så, utan kroppsligt kontakt vad som var överraskande roligt var att efter jag gick anförtrodde han till min väninna att han kände som att jag kunde läsa hans tankar säga vad han ville ha sagt innan han hann formulera sina tankar, jag bara log, av alla i världen borde han förstå varför. Eh, dagarna går och tiden närmar sig, den dagen vi träffas kommer vi ha ett innerligt samtal. En vacker själ . . .

Inspelad idag Del I

Det är så det började . . .

Jag ville va med den som var några steg förre mig, något att
hinna med, det var då jag kunde skratta med mig själv och upptäcka nya saker, skapa nya minnen, lyssna på mig själv, känna mig bekymmersfri eftersom någon annan var ansvarig, skaparen av stundens stämning, verklighet.

Men det var aldrig så . . . eller var det?

Lyssna:

När jag vet vet jag. När jag undrar försöker jag förstå.

Jag vaknade tidigt idag men inte kunde gå up, utan att veta varför, jag gav min hjärna lite mer tid, för att hinna bearbeta problemet, ge mig lösningen, jag var halvvaken och efter några timmar min hjärna gav mig lösningen. Jag kallade mig själv med mitt gamla namn och sa gå up. Jag gick up för att jag fick den energi jag behövde. Att ta ett helt nytt namn och efternamn har påverkat mig mer än jag trodde. Jag ska söka vidare för att se vad andra säger om saken och sedan vidta åtgärder. Jag måste lösa det här problemet. Så är det bara.