Nattens ro – tankarna vandrar

Stjärnor på himlen tindrar och månen lyser klart, vem vill ta sig till Venus för att förstå kärlekens hemlighet? Det finns en planet, som står närmast solen, halv kall och halv varm men vem kan förstå att de som har lyckats närma sig hjärtats sol blir så, det bara är så. . . . eller likt en ismeteorit, i sin okunskap lyckas bli berörd av värmestrålar, smälta och dö, låta sina tårar rinna innan den kraschar och förstör planeten som bara fanns för att finnas dit den trivdes bäst och på vägen stod? Möjligheternas universum och livet ett virus som blint lever på andras bekostnad och söker sig vidare till vänliga platser tills dem dör ut och nästa himlakropp – framtida lik står på tur . . . Mars har en historia att förtälja . . . och hjärnan . . . hela tiden skapar nya tankebanor med "okänd" destination – utanför universums begränsande och förutsägbara gränser – där finns tystnaden – den riktiga . . . om universumet är likt hjärnan vad kommer hända när den börja tänka bakåt i tiden? En del av helheten, allt är en del av helheten . . .

Anonyma besvärjelser

Jag har drömt om framtiden och delad med mig av mina tankar. Troligtvis, kommer några idéer att bli stulna, men spelar det någon roll? Idéerna kommer att förvekligas, möjligtvis utvecklas och bli någonting mer än vad hjärnan som födde dem . . . har drömt om deras framtid. Vad som än händer, inom mig, finns skapandets gåva. Jag vet vem jag är. Det kan ju vara att idéerna sakta dör ut i tjuvens händer och då ska dem döda idéerna komma tillbaka till mig, för att återföddas, få en chans till att förvekliga sig själva, bli en del av mig igen.