Den tröstande spegeln *sanningens moment?*

Visa mig ditt ansikte
Kom till mig, spegla
Dina rädslors tusen
Ansikten spegla dig
Och se vad som blir
Kvar. Vem är du och
Vem är jag? Om inte

. . . ~

Den talande spegeln *stundens magi*

Så djupt in i mina tankar
Jag ser ingenting annat
andra ser mitt ansikte
Jag har så många ansikten
varje människa ger mig
ett nytt eller frambesvärjer
ett gammal, ett ansikte som
jag medvetet, har avlägsnat

Som att kasta en manet på mitt ansikte

När Speglarna leker*är det en paradox?*

Han trampade på min fot
Jag trampade på hans fot
Han gav mig en lekful örfil
Jag gav honom en lekful örfil
Han sträckte ut sin tunga
Jag sträckte ut min tunga
Vi stannade - alldeles stilla -
och skrattade med
oss

själva
¤