Les passions de l'âme - Τα πάθη της ψυχής

Inuti bortglömda löfte söker jag finna den darrande skräckblandade lusten, själens dallring och jag söker ack vad jag söker finna trons förtvivlan så att jag kan ha förtroende på vad jag vill se, känna, bestyrka riktigheten av. Utan att förplikta mig själv att tro på . . . - min hjärnas illusioner. Den onåbara drömmen är den djuprotade sorgens hopp, den drunknande människans oanvända flytväst och innan tiden hinner kväva de bortglömda önskningars sorgsna klagosång, innan längtan bli som ett bortkastat öre, innan själens dallring blir den trolösa slavens drog, lyssna försiktigt på viskningen och minnas utan motstånd, känn touchen av den bekymmersfria, lekfulla vinden i ditt öra:

- Det är värt att känna att du lever utan att existera. En fågel är kärlekens avlägset hopp, försent, nu flög den iväg! Men! Se! En Eldfluga! Ljuset i mörkret innan den gyllene röda gryningen. Bakom ett berg, under en sten, i oceanens djup eller ännu längre, det finns någonting som väntar på att bli funnet, möjligen vad som är du, men du . . .



Τα πάθη της ψυχής

Μέσα στις ξεχασμένες υποσχέσεις ψάχνω να βρω την τρεμάμενη λαχταρά, το ρίγος της ψυχής και ψάχνω αχ πόσο ψάχνω να βρω την απελπισία της πιστής για να εμπιστευτώ αυτά που θέλω να δω, να νιώσω, να επιβεβαιώσω. Χωρίς να υποχρεώσω τον εαυτό μου να πιστέψει - τις αυταπάτες του μυαλού μου - . . . το άπιαστο όνειρο είναι η ελπίδα της ριζωμένης θλίψης, του πνιγμένου το άπιαστο σωσίβιο και πριν ο χρόνος πνίξει το παραπονεμένο τραγούδι των ξεχασμένων ευχών, πριν η λαχτάρα γίνει σαν μια πεταμένη δεκάρα, πριν το ρίγος της ψυχής γίνει το ναρκωτικό του απίστου δούλου, άκου προσεκτικά τον ψίθυρο, θυμήσου, χωρίς αντίσταση, νιώσε, το άγγιγμα του ανέμελου, χαιδιαρικου ανέμου στο αυτί σου:

- Αξίζει τον κόπο να νιώσεις τι σημαίνει να ζεις χωρίς να υπάρχεις. Ένα πουλί είναι της αγάπης η μακρινή ελπίδα, πάει πέταξε . . . Να! Δες! Μια πυγολαμπίδα! Το φως στο σκοτάδι πριν την κόκκινη, χρυσή αυγή. Πίσω από ένα βουνό, κάτω από μια πέτρα, στα βάθη του ωκεανού και ίσως και πιο πέρα, υπάρχει κάτι που περιμένει να βρεθεί ίσως να είναι αυτό που είσαι εσύ, μα εσύ . . .

Ordet onani har lagts på bordet.

Onani eller själverotik, självkännedom och konsekvenser av det förbjudna eller icke förbjudna utforskandet. Vad kan det innebära och vilka form och muntliga uttryck, skrönor och myter gav denna handling upphov till? Kan onani forma ens sätt att tänka och leva efter, ens sätt att bemötta eller bedöma sin omgivning? Varför när de som vågar berätta om denna handling ofta begränsar sin beskrivning till vad som försiggår i den kroppsliga plan, den primitiva instinkten och snabbt försöker byta samtalsämne eller måla med sina ord en komisk beskrivning av det hela med ett spår av skam i deras röst?

Jag minns när jag var barn; de känslomässiga reaktioner jag observerade och de blinkande frågetecknen som väcktes inom mig.

Självutforskande, ett barn i tidig ålder brukar betrakta sina kroppsdelar och lära känna, vilka motoriska funktioner dessa kroppsdelar har och vilka känslor de kroppsliga delarna väcker hos en. Ingenting konstigt med det eller hur?

En gång i tiden pratade jag med en kompistjej och vad som förvånade mig var att hon inte visste och aldrig har sett eller undrat om vad hon hade ”där nere”. Då ställde jag en fråga: Om jag frågar dig . . . - Vad har du i fickan? ska du snabbt berätta eller ta ut allt du har i din ficka för att veta vad du har på dig. Varför vill du inte se på vad du har på din kropp, få en helhetsbild? Hon svarade snabbt att det inte är samma sak samt att hon hade sett illustreringar i böckerna och behövde inte veta mer för att hennes pojkvän visste precis hur man gör för att tillfredsställa henne .

Jag minns en annan tjej som bland annat hade narcissistiska tendenser. Onanin hade verkligen blivit ett stort problem som hindrade henne från att leva och balansera sitt vardagliga liv och samtidigt fullgöra sina studier. Kan onanin missbrukas? Absolut! Allt kan missbrukas! Varför? Det är en annan fråga som inte kan besvaras i denna skrivelse.

Några myter jag har hört om onanins missbruk, oftast från män från diverse åldersgrupper är de följande:

- En gång i tiden en kvinna onanerade för hårt och förlorade sin oskuld, som konsekvens till hennes handlande blev att hennes man kallade henne för hora på bröllopsnatten, de skiljdes och alla fick veta om hennes eskapader. Gissa om hon fick gifta sig igen.

- Om en man runkar för mycket och hårt då blir han inte tillfredställt när han har sex med en kvinna
och vill därmed aldrig ha sex med en kvinna.

- Om en kvinna onanerar då blir hon aldrig tillfredställd vid samlaget ((( undrar varför *? *)))

- En kille onanerade och flådde skinnet som följd hade han aldrig sex med sig själv igen.

Jag är säker att det finns tusentals myter och skrönor men jag ska avsluta min skrivelse här. Hoppas att jag fortsätter med del två någon annan dag.

Tankarnas polaritet *jagideal*

En gång i tiden planerade jag mina dagar. Allt var idéer som jag förvekligade enligt schema och jag, i förväg, skapade stunder i framtiden då jag tillät mig själv att koppla av, vara spontan(i dessa lediga timmar). Nya idéer var alltid vällkomna och fann sin plats - enligt bättre omdöme - i min redan förutbestämda verklighet.

Den blomstrande konstruktiva tiden för både kropp och själ. Då min närvaro bidrog till samhällets utveckling, den stressfria miljön och jag var min egen livslustförstärkare. Man kan hitta precis vad man vill. Därute. Det är bara att
tänka på vad det är man vill och söka sig vidare.

• Men när allt blev omvänt.

Det var platserna där idéerna förvekligades som ställde krav på min prestationsförmåga och inte jag som krävde bättre kvalité från idéernas representanter och bidrog till platsens och idéns utvecklande syfte. Jag vaknade på morgonen för att gå dit jag var tvungen till att gå. Maktlöshet.

Jag hade ingen budget. Innan jag fick betald - räkningarnas skuldkrav - tyngde mina axlar, jag betalade räkningarna och kände mig fattigare än fattig. Istället för att betala mina redan förutbestämda utgifter som tjänade ett syfte: att försörja mig och berika tillståndets framtida förlopp, livskvalité.

Den stressfria miljön. Ja. Jag kunde ge råd om hur man undviker stress till dem som ställde för höga krav på sig själva men jag hade inga krav och därför ingen meningsfull existens. Därav stressad till max och förvirrad utan att vara förvirrad. Intethet. Varför vaknade jag? Jag skapade ingenting. Jag bara fanns för att finnas. Fanns för att lyda order som inte ens var order. Paranoia!

Matlagning. Jag åt någonting jag snabbt lagade eller beställde snabbmat. Åt. Varför åt jag? För att jag kände mig svag eller blev yr. Istället för att planera vad jag ska äta. Som jag gjorde en gång i tiden. Istället för att söka för nya recept eller kryddor, experimentera mig fram till något gott eller oätbar men iaf. Jag hade kul. Det var stunder med mig själv. Då jag lyssnade på kroppens och själens behov och skapade vidare. Njöt av att dekorera mattallriken, färgerna osv.

Jag ska aldrig – någonsin – göra så här mot mig själv igen!
– Aldrig -

Så är det

Pengarna är betydelselösa. Skulderna likaså. Om drömmarna kommer förvekligas. Då kan jag äntligen börja bidra med någonting. Nu gäller det. Steg för steg. Vad som kommer bli ett livslångt projekt. En del av mitt Liv. Jag har sagt det och jag säger det en gång till: Allt för konstens skull, allt. - Det enda som består - även när civilisationerna rasar samman. Förädlingen, själens förädling. Det är vad som lämnar sina spår. Inte tiden.

Underskrivet

Night Soul Woman