Just that

R.I.P. Michael

Conditio Sine Qua Non

Jacques Fresco on the problem of superstitious ignorance



Den erkända poesin och de unga, gamla, kända och okända poeter, vad är poesi? Jag läser och läser, eftergymnasiala ”kvalificerade” härmnings försök. Som när jag började försöka skriva poesi, 1994. Jag minns mitt första ”poetiska” uttalandet om ”världen”: ~¤~Dammiga Mausoleum, bortgångna storheter~¤~. och 2007 skrev jag: Framtiden präglas inte av mina dagars vedermödor men dagens gärningar påverkar morgondagens *livslust*. Sista ordet är skrivet idag(2009).

1997 läste jag högt ut, med stolthet och stor glädje, en av mina första dikter (Stormen)och några till som jag mindes utantill; - till en kär vän som var blind och som en glad överraskning, författare och hedersmedlem i författarnas sällskap. Hon lyssnade och blev alldeles tyst för en stund och jag blev orolig och sen sa hon eftertänksamt: Ditt skrivande är jagfokuserat, om hur du upplever världen, det är en fas, du kommer kunna utveckla dig vidare. Men sluta aldrig att skriva, och för att hjälpa mig förstå läste hon högt ut en av sina noveller. Jag blev betagen, som om jag var där. Så utomordentligt bra skrivet! Åren gick och allt gick som det gick.

Vad söker läsaren?

Struktur och känsla, melodin. Igenkänningens granskande process, igenkännande bortom erkännandets bluff. Ja, då händer det! Ibland, lyckas man hitta någon annans kreativa berättelse, lika berörande som om det vore ens egen utan att likna med vad man har hittills definierat som ”poesi, konst” eller vad som ligger nära hjärtat. En främling som lyckas bli den kravslösa själsfränden. Då är den skrivna orden vad det borde vara. Ja, en text kräver eftertanke av sin läsare och skribenten måste tänka på sin läsare, medan den skriver.

Jag måste börja skriva berättelser . . . det måste jag . . .

Samtidigt som Nietzsches tankar fick mig att omvärdera mina tankar "We all think that the quality of a work of art, or an artist, is proved if it seizes and deeply affect us. But our own quality of judgment and feeling would first have to be proved: which is not the case." Nietzsche, Human, All too human I, § 161

Uuuf, skrivandet är en resa . . . och Jacques Fresco tankar fick mig att tänka . . . jag måste tänka vidare. Skrifternas, skrivelsernas omnipotens är en myt. . . även mina ord testas, varje sekund. Man borde kunna ifrågasätta de etablerade tankarna för att undvika falla i stagnation och auktoritetstro och rädsla. Men vågar man skriva en bok? Det finns författare som vågar omarbeta, redigera sina redan publicerade böcker eller kommenterar efter några år sedan publiceringens datumet sina böcker; men hur många av sina läsare kommer läsa tillägget, de semantiska ändringarna eller förstå författarens åsikt om sina tankars naivitet?

Sanningen, enligt mig så klart, sanningen är att när man har skrivit klart en bok har man gått vidare, på ett högre plan av sin personliga utveckling. Boken är som ett verktyg, stegen som hjälpte författaren att gå vidare. Men hur många kommer att förstå det, hur många kommer ställa stegen emot väggen? Vi befinner oss på olika medvetandets plan, med olika livserfarenheter som påverkar vår förståelse förmåga. Till exempel, jag samtalade med en affärs bekant i IT branschen och vad som var skrämmande var att denne hade läst boken om hur man kan läsa andras tankar och få de att göra vad man vill genom subtila metoder och han testade dessa idéer på sina kunder, jag var en av dem. Det är skrämmande, han förvandlades till en liten tyrann som tänkte "behärska världen". Hur ska man undvika det felaktiga användandet av ens skrivna tankar? Det räcker inte med att IQ testa sina läsare innan de får läsa en bok, EQ spelar en sådan stor roll och hur kan man mäta den känslomässiga intelligensen och den drivande intentionen? Som Bertolt Brecht uttryckte det i Lärandets löv(Lob des Lernens; 1930)det finns en till dikt, från samma författare - om dom som inte vill lära sig men här kommer dikten om lärandets löv:

"Lär dig det enklaste! Gör det nu
Ty nu är stunden här
Det är aldrig för sent!
Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men
Lär det! Låt dig inte hindras!
Börja nu! Allting bör du veta!
Du skall ta ledningen och makten.

(---)

Var inte rädd för att fråga, kamrat!
Låt ingen lura dig
Se efter själv!
Vad du inte själv vet
Vet du ej.
Granska din räkning
Du ska ju betala.
Sätt ditt finger på varje siffra
Fråga: hur kom den hit?
Du skall ta ledningen och makten.

(---)"

Jag har ingenting mer att tillägga, dessa är några av denna veckas tankar.

Identitet och det mångkulturella samhället - Informationssamhälle

In The Shadow of The Phantom Den här videon är en spegling av nutidens problematik



http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?FormatId=108&ProgramId=3297&Artikel=2754830

~

Dåtidens tänkande
ett hanteringsverktyg till
nutidens problematik.

Är det möjligt?

Kunskap och fakta
Intelligens och förståelseförmåga

Samhällets och individens
psykiska handikapp:

Tidsbristen

Samtal i en snuttifierad tid
Missförstå mig rätt och må din väg
gå dig till mötes?

~


EU valdag idag. I förrgår samtalade jag med en politiker (40 - 43 år gammal), jag frågade om telekompaketet. Han hade ingen aning om vad jag pratade om . . . skrämmande, det är skrämmande . . jag fick prata med någon annan, som var yngre . . .

http://europarltv.europa.eu/elections2009.aspx?action=viewVideo&packageId=710ac295-29f4-40fd-a799-8065ba917654

Igår, hittade jag en webbsajt(Sviff - The Association of International Authors in Sweden)http://sviff.immi.se/ men den svenska motsvarigheten är - enligt sajtens redaktörer, administratörer(Sveriges invandrarförfattares förbund). På engleska, i globaliseringens anda är författaren international och på svenska är dem fortfarande invandrare . . . det var tankeväckande.

The Signature of Our Souls

All things are subject to change and we change with them,

by night soul woman and Nepenthes.

Once upon a time a harpist played
A note in life's unwritten symphony.
At that instant, a falset escaped
From the 4 guards of the sound.
The winds of change were coming, and with them
The falset echoed messages to the engineers of the soul.

It traveled on the misty breeze,
Affecting the columns of imagination.
The winds whispered to the engineers,
And they wrote on blank pages,
Ethereal trails of the primordial mother tongue
That we had forgotten - the Signature of our souls.

Words caressed, gently, the long lost chord,
The pillar of our innermost thoughts;
And, as the poet's hand penned a verse,
The 4 guards silently observed the escapist
Humming through the ensemble of our spirits,
A quickening atmosphere, waltzing softly.

There were streams babbling through minds,
Musical notes between all the shoulders...



omnia mutantur, nos et mutamur in illis

The reality of my being

I wish I was so weak that I could allow myself to break into pieces. I wish I could allow myself to feel, really feel what it means to live with a broken heart. I would cry, I would scream and then it would be over. It is just a moment. But I have no
strength left; I don’t have the power to express my inner pain.

Even by saying scream, cry, the voice of my soul gently whispers to me: You have already done that, that is why you cannot repeat this event, make it be a second reality. Your inner dreams sound is a constant scream and the tears are made of blood,tear drops that explode and disappear in black holes.

Feelings become memories when they are expressed. I can only dare to express love. That is the only kind of memories I want to be responsible for. This is what I am

I am love anything else would be against my nature. I will not destroy myself. I will not become someone else. Someone that I don’t know . . .

Can you snuff out the light?

You still try to burn me
with the fire of love

But this self-destructive
self-consuming fire is burning
out our love memories

. . . and we stand naked

Our past intentions are like
the burned out candle rope

Everything happens for a reason
and this candle rope served its
purpose

The reason of our loneliness,
our vagaries, are, the unspoken
mystery of our broken hearts

Nothing to mend but something
to live with, the infinite strength of
the eternal soul exists in every cell
of my body. Those memories can
never be stupefied. – Live and Let die -
That is the wisdom of the myriad centuries.
Momentarily stymied, indeed, but that is
the absolute knowledge of evolution.

It has always been that way . . .

Love for life is always the Answer.