Becoming one with the silence of my words

'Do you believe in the day you were born?'
Do you remember the feeling of being born?
Did you forgot the struggle, the pain of trying to hold on
Do you still remember the happiness you brought
the caring feeling you awoke to those that wanted you
to be alive, kept you warm when you were feeling cold?
Do you remember who you are? Do you remember me?

Kropp och själ – Body and Soul – Ψυχή Και Σώμα (Metanoia?)

L’amour est nous et nous sommes amour

Βρέχει φωτιά και το κορμί καίγεται
Ακόμα κι όταν βρέχει δεν σβήνει του πάθους η φωτιά . . .

It is raining fire and the body is burning
Even when it rains, the rain Can’t extinguish the fire of passion

Det regnar eld och kroppen brinner
Passionens eld släcks aldrig, även då det regnar

愛

Åh du främmande, snöbelysta natt

Inspirerad av Beethoven's moonlight sonata och min Musa.

Sakta närmar sig tiden och den inre kampen blir titanernas eviga drift;

någonstans i världen, det kanske ske något som jag inget vet om. Någons förhoppningar krossas .just nu. eller någons största dröm besannas. Sakta närmar sig tiden och inga ord kan få mig att känna mig närmare dig, du förstod aldrig eller; i sanningens namn; det var vad jag inbillade mig och jag skrattar med min hjärnas nycker och hjärtesorg.

Sakta närmar sig tiden och i tårdränkta minne stenen sakta sjunker ner, når botten, - minnen av oss. Vad om jag kom närmare dig då jag trodde att jag försvann. Sakta närmar sig tiden

flyr bort
från våra hjärtan och själ, stoft och intethet, stanna kvar men . . . - inga ord kan beskriva. Allt återspelas; i mina ord fann du en tom tavla och varje ord gav dig en ny linje och en palett av färger, rött var färgen du valde, ett ord: Tår – du gav mig en bloddroppe ett till ord: Hjärta – du gav mig en taggig ros ett till: Känslostormen – och du förblev tyst, väntade bredvid, tills stormen gått oss förbi och du blev bloddroppen en dallrande droppe som landar tillsammans med rosenbladet faller ner på ett tunt snötäcke.

Sakta närmar sig tiden och jag förväntar mig att du ska hitta vägen ut, ut ur tankelabyrinten, ordens eko, spökviskningar, varför försöker du fånga, vad försöker du fånga? Jag finns inte här, jag finns inte där men jag blundar vilar min kind mot din varma hand, det sista jag vill minnas . . .

Painting the moment

A lonely flower grows out of a grey rock listening to the whisper of the river and with a peaceful smile blows a kiss to the giggly wind

Vuojná ma gávnnuji - You see what exists ~

A cowrite with Peter Matsa. Thank you Peter for an enriching writing experience!

I am from a land beyond
the Land of Explorers

My soul mate and I explored the unknown
We shared the discoveries of our journeys
with those that were willing to listen
each time we returned back to our land
until that heart-numbing day
that changed it all . . .

I have something more to share
Will you listen?

Expelled from the Land of Glory
I now reside inside this world

The Land of Light

Floating spheres of darkness exist here

Within these spheres of darkness
red dragons cry . . .
when their tears fall like silent rain
I strive to capture them

Each time I capture a dragon tear
mirrored upon its surface
I see the image of myself on that day
the day of my greatest sorrow
the day my soul mate expelled me from the Land of Glory
that heart-numbing day when he came to be
the Master of Pride and Glory

The day I had a choice
Help him swallow his Pride
Or leave
But, if I did , If I forced him to swallow his Pride
the land would cease to exist
the other dimensions would collapse
the people would stop chasing perfection
Stop continuing the circle of evolution . . .
Ta panta rei . . .

So I allowed him to expel me from his land
the Land of Pride and glory

He had fulfilled his destiny
and felt at peace with himself

Now, here I am, in the Land of Light
capturing dragons tears,
guiding souls . . .

If you wish to see this place
Close your eyes
Take a slow deep breath
Fly inside your mind
Then fly beyond to the Land of Light ~

Here, red dragons cry
But no one hears when their tears fall
inside the floating spheres of darkness

Catch a glimpse of this breathtaking sight
Bear witness . . .

Place your ear to the ground and you will hear the sound
of thousands of reindeer running through the forest.
Carefully, carefully place your hands on the ground
feel the vibration of untamed rivers.
Hear also the soothing song of the old man
who has climbed to the top of the mountain
who guards the cave of thoughts.
No, you may not enter the cave now.
You must first climb the mountain alone.

No, dreams of lucid perfection cannot enter the cave
You must dare to hold your breath
and hear the silent heartbreaking cry of the red dragons
If your heart can beat as one with the dragons
then and only then will you hear your heart
whispering it's desire.

When and if you do so, a dragon's tear will enter the center of your heart. If you can then sit next to the old man and sing the soothing song that brings balance to the universe.Then and only then will you be granted access to the cave of thoughts. Then and only then may you enter the realm where dreams come to life

Otherwise you will wander aimlessly

screaming and crying

and become a red dragon . . .


* As you have noticed the title is partially written in another language, Lule sami, one estimate is that around 500 people speak Lule Sami. A beautiful language and culture that I came in contact with while writing this poem together with Peter Matsa. For more info please visit:

http://www.eng.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1186

The youtube music link will give you a chance to experience the sami language. A beautiful song.

Morgonfred

Morgonstundens gyllene tystnad
De dödas genomskinliga händer som
omringar mig smeker min kind väntar
på mig . . . ska jag lämna dem och gå tillbaka
eller ska jag finnas i deras sällskap?

Tyst ledsenhet, innerlig trötthet och ett beslut som
väntar på att bli pånyttfött . . . ansvarets järnvilja som
finns i kärlekens eld . . . jag skapar mig själv . . .

Svart ros ~

'Du är mitt skepp på havet' sa han

. . . och jag trodde du att du var min vind sa hon men när någon försökte sänka mitt skepp drunknade du innan jag hann nå botten och nu lyfts jag upp till ytan igen jag kan inte bära en till död kropp . . . låt vindarna ta oss vidare du finns i mitt hjärta ~

Reklamerade ord i ett land med många främmande hjärtan

Ur dagboken, publicerad 2009-04-17 - lyssna på en invandrares röst och du ska förstå, om du vill förstå. Tack för språkkonsultationen Peter Matsa från poeter.se




Om du inte talar via ditt hjärtas språk, modersmålet
kommer din röst att ljuda förtvivlans klagosång.
Hesa ljud, orediga, oavslutade tankar och sakta sakta
övergår språket till ett främlingskap, påhängande,
betungande istället för det rena, sanna uttrycksmedlet
för själen.

Som från en föreställning som aldrig började
De vacklande akrobaterna återvänder till
hjärtats djup och från avstånd kan man höra
torgets storstilade klocka, tidens elegi och
för en minuts tid känner du som om livets
ljus har slocknat, men trots det, på torget;
skrattar och leker clowner och mimare
- glömmer bort orättvisorna - livets tjuv.
Jag ger dem min välsignelse.

Klockans takt i hjärtat ekar och någonstans
där i djupet väcks passionen och söker finna
en anledning även om den kan visa sig vara
falsk

Τα παραπονεμένα λόγια της ξενιτιάς

Αν δεν λαλείς την γλώσσα της καρδίας
της αμφιβολίας το παραπονεμένο τραγούδι
θα ηχεί η φωνή σου. Βραχνοί ήχοι, μπερδεμένες,
ατέλειωτες σκέψεις και σιγά σιγά η γλώσσα γίνεται
σαν ξένη, φορτική αντί για την αγνή, αληθινή έκφραση
της ψυχής.

Σαν από μια παράσταση που δεν άρχισε ποτέ
οι ταλαντευόμενοι ακροβάτες επιστρέφουν
στα βάθη της καρδιάς κι από μακριά ακούγεται
το επιβλητικό ρολόι της πλατειάς, το μοιρολόι
του χρόνου και για ένα λεπτό θαρρείς ότι έσβησε
το φως της ζωής μα ακόμα παίζουν και γελούν οι
παλιάτσοι στην πλατεία, λησμονούν τις αδικίες
- τον ληστή της ζωής. Τους δίνω την ευχή μου.

Ο ρυθμός του ρολογιού στην κάρδια αντηχεί
κάπου εκεί στο βάθος ξυπναει πάλι το πάθος
ψάχνει να βρει μια αφορμή κι ας είναι ψεύτικη

En salig röra

Prisa galenskapen och idiotin
Hur kan man annars prisa mänskligheten?

Vi är allt det där som smakar så där underbart
hemskt och när vi blir mätta på varandra känner vi
som att vi är normala och börjar befalla - ge normer - Å hoj!

Tystnaden finns och vi är Musiken

~

Jag älskar att se dig le
Jag älskar när din själ finner ro
Jag älskar när du lyssnar på tystnadens musik(





¤

Utomjordning åtalas ((( X- files )))

Världens nunnor, munkar och sexmissbrukare samlades och väckte åtal mot en av världens så kallade/stämplade fresterskor.

- Hur vågar du? Du kan inte bara vara som du är! Människor blir kåta på livet, mår bra i sina kroppar och ger kärlek till varandra som ibland leder till fysiska aktiviteter eller sprider värme i luften. Få människorna att alstra! Du ska inte förvandla människoriket till kåtbockarnasrike! Sa nunnorna och munkarna i kör. Vi förespråkar om livet efter detta! Det är bara där man ska njuta av Den stora Döden och det är värt att vänta hela livet lång för att uppleva den storA Orgasmen istället för den lilla döden! Människor blir pånyttfödda och inte bara det! Du sprider hemligheten vidare om odödlighetens källa, livets fontän! Skäms och fy! Du borde begränsa dig själv! Tycker vi! Usch!

- . . . och inte bara det! Utropade sexmissbrukarna. Många har varit på sjukhuset med svåra smärtor, och migrän eller psykoser för att den enda scen som upprepas i deras hjärna är utlösningens stund samt att de inte kan vistas ute bland folk pga. Stundens ståndaktighet

*fortsättning följer?*

En spegel som kallar sig M.E

-Hej

- Hej

- Oj vad många flygande hjärtan denna spegel har

- Ja ja*Gääsp* hjärta hjärta hjärta många hjärtan

- Ska vi leka?

- Visst!

- Kom ut då . . .

- Nähä det känns bäst så, spegla dig lite till
och åh vad du kommer få tillbaka!

- Men du . . . kom hit då

- Nähä skit i det då!

- Men vadå? Vad var det som hände?

- Pfft nu ska jag hålla käften tills alla hjärtan
försvinner och sen bye bye hjärtan

- Men du . . .

- Ja?

- Du finns i mitt hjärta

- Hm du med, och du . . .

- Ja?

- Jag är världens värsta tuffing ska du veta

- Ja, visst är du det, du är vad du vill bli, varje given stund
men i mitt hjärta vet jag min sanning om dig bläblä*sträcker ut tungan*

- Mmm gå nu

- Okej . . .

*tystnad*

Det klUvna trädeT

dut= dimensionerande utetemperatur
γνῶθι εαυτόν

'Då blixtens elektriska kraft delade livets träd mitt itu'

Jag har känt hatets värme
jag har känt kärlekens värme

jag är en eldgnista som söker
för tankeved men bara genom
kärlekens atmosfär växer jag,
blir större

Tankeved - en urgammal energikälla
kärlekens och hatets atmosfär äldre
än så . . .

men när jag befinner mig
inom hatets atmosfär, där vindarna
blåser så kallt . . .

jag kan inte få bo där

då

dör jag.

Kärlekens givmilda bris är
den osynliga handen som
smeker elden
'Se'





















~

Jag har ingen religion bara älskar allt som finns och inte finns . . .

När ska galenskapen sluta. . .
när ska osäkerhetens blindhet botas
Vi tillhör ingen och alla
Ack vad kan jag göra?
Mina tårars kärlek skickar jag till er . . .
där borta men så nära mitt hjärta
må ni finna frid . . . oavsett vad ni valde
eller kommer välja och varför och för vem

Vi är världens medborgare . . .

Marzieh Amirizadeh, 30, and Maryam Rustampoor, 27
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176775

'I detta nU' *Åh vilken ursoppa räck mig en sked!*

En elektrifierad puss tar form i de kemiska ämnens landskap.
Ett avslappnat leende framträder
Vulkanen Etna sträcker ut och upp sina händer
Når himmeln
Se:

Barnen leker i parken

Själar dansar med de döda

Den som kan ana vad den vet ska öppna sitt hjärta den som inte vill förstå ska leva i illusionens brinnande lågor och känna smärtan medan den passerar förbi




Jag fanns där, i snöflingornas land och sjöng min favorit sång, som värmde mitt hjärta, 'vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet, det gör ont men jag går ändå du kan alltid vända om' han öppnade sitt hjärtas dörr och kom ut, öppnade sin famn, erbjöd mig en plats under hans axlar, under filten och vi satt nära elden och snön glittrade , observerade hur eldens lågor dansade och Aurora kom över oss, i tystnaden, vi tog emot hennes gåva betraktade mörkrets skönhet, såg hur den obegränsade potentialen gav himmeln sina färger och vi förblev tysta, värmde varandras kroppar, filten bevarade värmen . . . vår värme och i hjärtats trädgård solen kom fram, våren har kommit och blomknoppar brister

Festen tar aldrig slut

Trollen snodde min konfetti
men clownen gav mig ballonger
och en nål

Tomma stolar med vita rosor på
den förbipasserande karnevalen
jag minns en annan dag då färdens
gåvor skänkte mig innerlig glädje

Nu, utanför min dörr, runt omkring
världen, passerar vi varandra, vi
människosläkten och det nedbrända
biblioteket i Alexandria återskapas
spindlarna och internetnissar återbygger
det, google biblioteksprojekt kallas det

aaah nu kommer virvlandes genom fönstret
höstlöven . . . framtiden . . . vi är framtiden
nu

En hemlighet är inte en hemlighet när den blir en hemlighet

Själens balsam är dagens musik
vad blir man av när man har ännu
en gång upplevd ödmjukhetens
berusande närvaro?

Det rosa arkivet *grisarnas klan*

Grisarna samlades runt bordet
och smidde sitt plan. Så?

Så. instämde nickandes och
grymtandes grisarna så alla
grisarna öppnade garderoben
och tog på sig sina finaste
kostymer och ut gick grisarna
på stan och började sjunga sådär
romantiskt som bara grisarna kan
allt gick som det var tänkt och
de blev omringade av världens
snyggaste kaniner *ojdå jag kan
inte bärga mig* tänkte grisarna
och log världens snedaste leende.

När sången tog slut applåderade
kaninerna, hoppandes upp och ner.

Gillade ni sången frågade grisarna
i kör.

Åh ja det var världens bästaste sång!
Bättre än små grodorna små grodorna!
Wow!Bravo!Bravo!

Nå, sa grisarna med ett flin då måste
ni enligt lagens långa arm betala det
redan förutbestämda priset. Ser ni
skylten? En puss - det är priset
annars kommer ni spendera kvällen
i fängelset och missa kaninernas
melodifestival.

Uuuh och uuf kaninerna till slut
bestämde sig att betala priset
så de pussade grisarna men
tyvärr dagen därpå satt alla
i sitt hus, under filten med
skrynkliga näsdukar runtomkring
för att alla fick svininfluesan.

Så. Nu dagdrömmer grisarna,
skapar nya äventyr medan vargen
blåser på ett korthus.

Svinets öde?

*Ögonen bakom häcken!*

Svinet jagade kaniner
grymtade och dreglade
sprang genom ängen
trängde sig in och fastnade
i det fallande ihåliga trädet!

*Grymt* gRymt* grYmt*gryyymT*
Svinets tårar faller ner på marken
kaninerna skrattandes hoppar runt
viftar på sina svansar och . . .
*hopp hopp hoppelihopp*
försvinner in i skogen och gräver
i jorden, förbereder nattens säng.
Sussar gott . . .

Svinet. Viftar uttråkad på sin svans
och tackar sin hårda hud som skyddar
mot myggbet, även om det kliar lite.

Nu blundar svinet och räknar kaniner

innan ögonlocken bli tunga . . .

- Kaniner är goa, viskar den lilla söta grisen
med en snarkning. Nattens ljud fyller
skogens atmosfär, ugglan börjar sin sång . . .

*Hooo! ho-ho-ho-hooo!*

Les passions de l'âme - Τα πάθη της ψυχής

Inuti bortglömda löfte söker jag finna den darrande skräckblandade lusten, själens dallring och jag söker ack vad jag söker finna trons förtvivlan så att jag kan ha förtroende på vad jag vill se, känna, bestyrka riktigheten av. Utan att förplikta mig själv att tro på . . . - min hjärnas illusioner. Den onåbara drömmen är den djuprotade sorgens hopp, den drunknande människans oanvända flytväst och innan tiden hinner kväva de bortglömda önskningars sorgsna klagosång, innan längtan bli som ett bortkastat öre, innan själens dallring blir den trolösa slavens drog, lyssna försiktigt på viskningen och minnas utan motstånd, känn touchen av den bekymmersfria, lekfulla vinden i ditt öra:

- Det är värt att känna att du lever utan att existera. En fågel är kärlekens avlägset hopp, försent, nu flög den iväg! Men! Se! En Eldfluga! Ljuset i mörkret innan den gyllene röda gryningen. Bakom ett berg, under en sten, i oceanens djup eller ännu längre, det finns någonting som väntar på att bli funnet, möjligen vad som är du, men du . . .



Τα πάθη της ψυχής

Μέσα στις ξεχασμένες υποσχέσεις ψάχνω να βρω την τρεμάμενη λαχταρά, το ρίγος της ψυχής και ψάχνω αχ πόσο ψάχνω να βρω την απελπισία της πιστής για να εμπιστευτώ αυτά που θέλω να δω, να νιώσω, να επιβεβαιώσω. Χωρίς να υποχρεώσω τον εαυτό μου να πιστέψει - τις αυταπάτες του μυαλού μου - . . . το άπιαστο όνειρο είναι η ελπίδα της ριζωμένης θλίψης, του πνιγμένου το άπιαστο σωσίβιο και πριν ο χρόνος πνίξει το παραπονεμένο τραγούδι των ξεχασμένων ευχών, πριν η λαχτάρα γίνει σαν μια πεταμένη δεκάρα, πριν το ρίγος της ψυχής γίνει το ναρκωτικό του απίστου δούλου, άκου προσεκτικά τον ψίθυρο, θυμήσου, χωρίς αντίσταση, νιώσε, το άγγιγμα του ανέμελου, χαιδιαρικου ανέμου στο αυτί σου:

- Αξίζει τον κόπο να νιώσεις τι σημαίνει να ζεις χωρίς να υπάρχεις. Ένα πουλί είναι της αγάπης η μακρινή ελπίδα, πάει πέταξε . . . Να! Δες! Μια πυγολαμπίδα! Το φως στο σκοτάδι πριν την κόκκινη, χρυσή αυγή. Πίσω από ένα βουνό, κάτω από μια πέτρα, στα βάθη του ωκεανού και ίσως και πιο πέρα, υπάρχει κάτι που περιμένει να βρεθεί ίσως να είναι αυτό που είσαι εσύ, μα εσύ . . .

Kiss a star and make a wish

To be a Genie
can be a hard thing to be
Granting wishes - bringing
back to life

others entrapped will
and when things don't
work out as

it was thought to be
and not meant to be

Oh boy then it is the Genie's fault
Put me back in my bottle . . .
at least I have my free will

Åren passerar vi ska också passera . . . förbi . . .

Ensamhetens kyss
ack vad jag önskar att jag kunde ge dig kyssen

Men du förstod aldrig
brydde dig aldrig

om att få veta offringens sanning

Ännu en gång låter du att bli förförd

av passionen och de ensamma nätterna
fången i din rädsla drömmer du om passionerade
förgångna stunder och

då morgonen kommer
överger du de rädda skuggorna i smärtans rum
och när den förjävliga stunden kommer
söker du ännu en gång för

törstiga läppar, släcker deras törst
med passionens smärta

Hur skulle jag kunna ge dig ensamhetens kyss?


Περνάνε τα χρόνια θα περάσουμε κι εμείς

Το φιλί της μοναξιάς
μακάρι να μπορούσα να στο δώσω

Μα δεν κατάλαβες ποτέ
ούτε σε ένοιαξε να νιώσεις
της θυσίας την αλήθεια

Άλλη μια φορά αφήνεις το πάθος
να σε παρασύρει και τα μοναχικά βραδιά
τρομαγμένος ονειρεύεσαι παθιασμένες στιγμές
και σαν έλθει το πρωί αφήνεις πίσω σου τις
τρομαγμένες σκιές στο δωμάτιο του πόνου
και σαν έλθει η καταταραγμένη στιγμή
ψάχνεις για άλλη μια φορά να βρεις
διψασμένα χείλια, σβήνεις την δίψα τους
με το πάθος του πόνου

Πώς να σου δώσω το φιλί της μοναξιάς;

Post - it filosofen (Om smärtans funktion)

Vad är smärta och varför upplevs den som den upplevs?

Nå alla vet vad smärtan är och den upplevs annorlunda.
Smärtan kan styra ens liv och reaktioner men kan också
användas som ett verktyg.

Kan man råda över sin smärta och varför?

Jag minns en dag, då jag brände mig med jättevarmt vatten precis den stunden då vattnet kokat upp för två minuter.Jag tappade koppen över mig för att jag var upptagen och distraherat av mina tankar, var inte i stunden, körde med handlingarnas autopilot. Jag skrek, ett skrik.

Nå, jag brände mig ganska mycket, min mage och höften. Enligt mina kunskaper gjorde jag vad som behövdes så jag gick in badkaret och lät det kalla vattnet göra sitt jobb. Efter 20 minuter undrade jag, vad ska jag göra, ska jag vänta? Hmm

Det var nästan tredje gradens brännskada och den brända hudytan var ganska stor (ungefär 10 x 20cm) stora bitar av huden hade lossnat samt att jag visste att akuten har långa väntetider. Det var sent men samtidigt visste jag att jag behövde vård. Så, jag ringde min syster som är utbildad sjuksköterska för att få en kvalificerad situationsbedömning så jag frågade: ska jag vänta tills imorgon bitti och gå till vårdcentralen eller ska jag gå till akuten? Hon ansåg att jag borde gå till akuten med detsamma, jag instämde.

Så jag klädde mig och gick, ensam till akuten på vägen dit började jag känna smärtan ännu mer men jag var tvungen att hitta en teknik för att kunna klara av smärtan och behålla fokus, ta mig till akuten. Så jag började sjunga en låt som fanns nära mitt hjärta och väckte kärleksfulla minnen. Så för 20 minuter sjöng jag och den minsta vibration, rörelse orsakade ännu mer smärta.

Nu var jag framme. Jag gick in i akuten och beskrev varför jag var där.

Brännskada. Jag fick vänta i väntrummet. Men för varje sekund som gick smärtan blev starkare och starkare en skrikande, vrålande smärta. Jag förstod att jag behövde få ligga i en säng det skulle hjälpa samtidigt som jag behövde visa för sjuksköterskan att det verkligen är ett akutläge, jag insåg att jag borde
ha beskrivit bättre för att bli förstådd. Så först frågade jag om det var min tur snart hon sa att jag skulle vänta några timmar. Då visade jag henne min brännskada, hon in-såg, förstod och tog mig till ett privat rum. Jag visste inte att det var så sa hon mmm sa jag och tänkte för mig själv, ska man behöva skrika eller? Men sen tänkte jag, hmmm hon känner inte mig, hon vet inte, hon vet inte att jag inte gillar att överdriva och klagar bara när det är outhärdligt, känner mig nära döden. Nåväl . . .

Jag fick lägga mig, aaah det var bättre och jag väntade och väntade smärtans inre hysteriska skrik blev starkare och starkare och var inget jag kunde ignorera. Jag tryckte på knappen, sjuksköterskan kom in och då sa jag till henne: det gör ont och visade mina ögons uttröttat klagomål kan du ge mig några kompresser med kallt vatten? Jag behöver underlätta smärtans effekt. Hon förstod och gav mig vad jag behövde.

Tiden gick. Smärtan bara upprepade sig själv. Hmm jag var tvungen att tänka vidare. Vad är smärtans signal? Kroppens kommunikation - överlevnads - försvarsmekanism. Men jag kom till akuten, brännskadan skulle tas hand om. Smärtans signal hade uppfyllt sitt syfte. Hmm dags att skapa - skriva ett nytt kommando. Så jag blundade och befann mig i stundens stillhet, kände vad smärtan kommunicerade till mig och jag gick under min hud, precis där brännskadan var och jag verkligen kände, ignorerade smärtans SOS signal. Värme och eftersom det var bara värme som inte kunde skada mer. Jag bara kände den behagliga värmen. Den processen krävde enorm ansträngning. Men jag lyckades men då och då när jag inte kunde fokusera mig genom att vara i stunden kände jag smärtan. Efter fyra timmar kom läkaren tog hand om mig samt påpekade att det var dumt av mig, att inte ringa för ambulans, hon sa att jag kunde gå i chock och få en hjärtinfrakt *woops* och jag fick gå hos sjuksköterskan på vårdcentralen i nästan tre veckor för att ta hand om brännskadan och hjälpa huden läka rätt.

Smärtan . . . vad är smärta?

Kittlingens expert

((( post – it lapp )))

Vad är kittlande, hur upplevs det och varför?

Nå, vi alla vet vad kittlande är men jag ska
fokusera mig mest på de olika reaktionerna.

Om man blir kittlat och reagerar som ett litet
barn, upplever utan några spärrar, och inte eller
klarar av kittlandet ja, då hjärnan efterhärmar
– återskapar en redan upplevd stund och sinnestillstånd
från barndomen eller den första gången man blev kittlat
och hur man reagerade då.

Behöver man reagera så? Japp om det är vad man
behöver den givna stunden och det bör respekteras.

Om man lyckas att behärska sina reflexer och känslor
och verkligen vara i stunden, vara i kontakt med sin
kropp så upplevs kittlandet som behagliga rysningar
som kan väcka andra kroppsorgan beroende på vilka
känslomässiga behov man har. Kittlandet kan fortsätta
i timmar men man måste verkligen vara i stunden och när
och om hjärnan gör de rätta associationerna, nästa gång
ska kittlandets fenomen upplevas som en euforisk och rofylld stund
– att börja massera är ett välkommet alternativ, som en eftersträvansvärd belöning.

Over and out från fjäderholmarna;)

Ordboxningsmatch! – Kom och se vem som vinner!

*Hardcore stuff*

I ena hörnet har vi samhällets yttre öga, en boxningsmästare sedan tresamhetens begynnelse, med otroliga och träffsäkra tekniker testade gång på gång under eonernas lopp, samhällets yttre öga som har slagit nock out alla wannabes och i det andra hörnet har vi det inre ögat, det har minnesförlust efter alla fajter men litar på sin naturliga begåvning.

Första slag*slaaam* rakt i magen! - Fåfänga!
Samhällets yttre öga slår det inre öga en gång till innan det inre ögat hinner blinka! Andra slag*slaam!* samhällets yttre öga ger ett svart öga till det inre ögat! - Synd!

Helt otroligt! Helt otroligt! Det inre ögat återhämtar sig snabbt och slår tillbaka ett slag, två slag, tre slag! Nock out det måste vara Nock out! - Status! - Självmedvetenhet - Valmöjlighet! Vilken match!!! Språkvårdaren kommer in i boxningsringen och ger samhällets yttre öga några plåster! Vilken match Ladies and Gentleman! Vilken match! Helt otroligt! Allt gick så snabbt! Pang pang pang - status självmedvetenhet valmöjlighet. Helt otroligt!

Vi har en vinnare!!!!

En förrrymd drömare (ursprungligen skrivet på grekiska)

Likt ett osynligt nät är
Kärlekens smekningar
De bortglömda kyssarna

En obotlig längta
En distinkt länk
En föraning om smaken

Ambrosia

Vi kanske förlorade vad vi
aldrig gav . . .

Vad om vi vände tillbaka tiden
Vad om vi kämpade för att läka
läkta, stängda sår till slut blev vi
som öppna sår!

Tillåt ännu en tår att falla ner
Känn dina fördolda hjärtslag

Det medvetna förbiseendet – lönsamt-

Inuti Etna på Sicilien, smälter den gyllene
tronen och spiran . . .

men harmonins halsband förblir gåvan
av det objektiva omdömet, vad som frälser
den mänskliga naturen.

En gång i tiden fick jag behålla solen i min
famn men den brände mig, jag fångade månen
men den övergav mig, jag fångade en stjärna men
den föll ner. . . nu lever jag i tomheten, utan hopp;
jag försöker och säger till mig själv, tålamod och även
denna stormskepnad ska passera förbi







Ο δραπέτης των ονείρων

Σαν ένα αόρατο δίχτυ
Της αγάπης τα χάδια
τα ξεχασμένα φιλιά

Ένας αγιάτρευτος καημός
Ένας ξεχωριστός δεσμός
η γεύση της αμβροσίας

Ίσως χάσαμε αυτό
που δεν δώσαμε ποτέ

τι κι αν γυρίσαμε πίσω τον χρόνο
τι κι αν παλέψαμε για να γιατρέψουμε
τις κλειστές πληγές στο τέλος γίναμε
ανοιχτές πληγές.

Ρίξε ένα δάκρυ ακόμα
Νιώσε το κρυφό σου χτυποκάρδι
Η αντιληπτή αμέλεια – προσοδοφόρα -

Στην Αίτνα της Σικελίας ο χρυσός θρόνος
και το χρυσό σκήπτρο λιώνει

Μα το περιδέραιο της αρμονίας παραμένει
το δώρο της αντικειμενικής κρίσης, ο σωτήρας
της ανθρώπινης φύσης.

Κάποτε μου έδωσαν να κρατήσω τον ήλιο
αλλά με έκαψε, έπιασα το φεγγάρι με εγκατέλειψε
έπιασα ένα άστρο μα μου έπεσε και τώρα ζω στο
κενό, χωρίς ελπίδα, προσπαθώ και λέω κουράγιο
θα περάσει και αυτή η καταιγίδα.

To slap him or not to slap him?!

Of victories I speak

Having none to share
with you!

From victories I earned
the right to be free.

Speak more when you have
nothing to give but inspiring
freedom.

Speak less when you repeat
the slavery of the past!

I say and I will say it again!
Speaking with zeros. Lowlifes
that have the "courage" to
dream. He kept their heads
under water never gave them
some air, some hope, No!

Everything is a struggle that
you will never win but Hey!
You can try!

I sat there and heard him!!!
I am telling you I heard him!
He was supposed to empower
women in order to be more
active, become a boss.

Own their company
learn how to do it!

Hear people! Hear his words!

Well, if you do not gain any money
within 5 months well you better
stop trying to make some profit.
Let it be a dream that never came
true, you failed.

. . . and I asked . . . him . . .

Well, as far as I know from very
successful businessmen you need
two years before you can really
have profits. What you are saying . . .

Isn't it discouraging?

Oh and he answered oh yes he did.

Well, only rich people can think this
way or if you have a rich boyfriend.
That will do it.

To slap him or not to slap him
ladies and gentleman?!!!



I am Silence . . .

Who am I?

He tried to capture
the perfection of my
being and I was left
all alone . . . just

listening to echoes
of my spoken or unspoken
words; some times right
some timea wrong and I
became the misconception
of someone’s desires

I am Silence

Katten lärde mig en läxa . . .

De sista dagarna katten framkallade min negativa uppmärksamhet, jag märkte att Prince tyckte att det var kul, från sitt sätt att springa iväg varje gång jag strikt sa ifrån, att inte klösa sönder min soffa och han ignorerade mig och jag var tvungen att skaka soffan så att han till slut sprang iväg. Idag gjorde han samma sak igen jag sa ifrån och han skuttade sin väg. Då hämtade jag en kattleksak, lekte med han och sen gav honom lite katt - hasch (kattmynta)så nu är han lycklig och gnider sig mot golvet. Läxan lärd

En intervju mellan mig själv och samhällsspöket

Har du några pengar för att göra vad du vill?
- Nej
I ett ge och ta samhälle hur kan du våga finnas till?
- Jag vet inte
Vad är meningen med din existens då?
- Jag kommer skapa den genom att leva.
Men om du inte har vad som behövs för att
kunna finnas till i samhället hur ska du finna
din mening inom samhällsramen?
- Jag ger värde till vad andra struntar i . . .
Och?
- När de blir trötta med sig själva ska dem ge
mening till vad som var meningslös innan.
Och? Det är de nya generationernas öde . . .
- Jag vägrar bli min generations och ”ödets”slav
Vad ska du bli då?
- Morgondagens människa alltså Nutidens skapare
Vem är du?
- Den jag alltid ville vara . . .

------------------------------------------------

"Mamman heter höna, pappan hane,
ungarna killingar och barnbarnen heter
ägg."

"STEFAN 6 ÅR"
------------------------------------------------
citat tagen från ett okänt kejdebrev

Den tröstande spegeln *sanningens moment?*

Visa mig ditt ansikte
Kom till mig, spegla
Dina rädslors tusen
Ansikten spegla dig
Och se vad som blir
Kvar. Vem är du och
Vem är jag? Om inte

. . . ~

Den talande spegeln *stundens magi*

Så djupt in i mina tankar
Jag ser ingenting annat
andra ser mitt ansikte
Jag har så många ansikten
varje människa ger mig
ett nytt eller frambesvärjer
ett gammal, ett ansikte som
jag medvetet, har avlägsnat

Som att kasta en manet på mitt ansikte

När Speglarna leker*är det en paradox?*

Han trampade på min fot
Jag trampade på hans fot
Han gav mig en lekful örfil
Jag gav honom en lekful örfil
Han sträckte ut sin tunga
Jag sträckte ut min tunga
Vi stannade - alldeles stilla -
och skrattade med
oss

själva
¤

Spegelns Paradox

Han sa:
Din tystnad dödar mig
Jag sa:
Din med och det är därför
jag känner mig odödlig
Han sa:
Men du säger inget!
Jag sa:
Inte du heller

§Så är det§

Och om jag ville
skulle jag
Och om jag kunde
skulle jag bli
Och om jag undrade
skulle jag bli tyst

Some call it pins and needles

Oh let me die in your arms
and be reborn from the sparkle
in your eyes, breath again when
your lips meet mine~ the kiss ~

Gnällspiken kom fram

Vill jag älska med någons kropp igen? Jag vet inte . . . ibland, även då man hittar en vacker själ när man berör den, smeker dennes hud, då väcks gamla minnen och då kan man se vad denna har fäst sin uppmärksamhet vid, gav värde till, vad den minns och sina rädslor och då

måste man gå igenom ”en informell samtalsterapi” och prova om och om igen tills det blir rätt och om den är villig att ta sig själv bortom det kända eller ”övertyga” sig själv att verkligen vara i stunden utan den prekonstruerade realiteten.

Eller bara försöka göra det bästa utav situationen och tidens perception ändras och det blir som dålig porr till slut och ahum låt oss prata nu, försöka återförenas, gå tillbaka dit vi var samtidigt som den ibland kan tycka att det var världens bästa samlag. Ja.du. Du var någon annanstans.

. . . och inte bara det! Det värsta är att om man får ha ett samlag av bästa kvalité då måste man ”betala priset” och gifta sig eller bli sambo eller gå med på en fetisch grej som man alltid har sagt nej till pffft nej tack och om man säger nej ah, då går vi tillbaka till dålig porr rekonstruktion ahum viljornas kamp och inte kärlekens förkroppsligande. Jag får väl vänta tills jag blir stor . . .

Ospelade kort

*Öknens gyllene sandkorn
rinner mellan fingrarna*

:

Jag har försovit mig igen

tiden passerar förbi

gör narr av mig.

*handen faller ner
sprider vattenringar
landar mjukt i sanden*

Äh, ännu en spegling
den eviga narren som
vill bli motbevisad. Vila
i intets famn.

Jag fööörrsÖöööker
*ekot återvänder*
jag - förr . . . söker
Ja ja jA jag lyssnar
på mig själv, lyssnar
och undrar: Vad är det
jag söker? Innan jag blev
vad jag aldrig var . . .
jag vet inte, jag vet inte
längre . . .

Dansa du eviga narren
låt bjällrorna klinga
Dansa tills himlarna
öppnar sig Dansa!

A a A aaA”h”!

En gång till och sedan tystnad

Urgamla stenar
Draken blåser i hjärtat
Blå stjärnor tindrar


~

Jag . . . jag . . . Jag vaknade idag . . .

Augusti gav mig en dag till . . . 31 dagar . . .
det är tyst runt omkring, barnens lek
fortsätter på skolgården och jag, vad gör
jag?

Ett djupt andetag – blommor i mina lungor -

Nu ska jag ta mig till sömnens land
där mina drömmar väntar *frusna i tiden*
Nu ska jag bli rörelsen igen ta tiden i min famn
Skapa kärleksfulla stunder, hjälpa mina avkommor
mina drömmar växa och bli verkligheter. Nu så, nu
kan jag vila, återhämta min styrka och titta framåt ~

"Wa habibi"

Alla de som sörjer har upplevt paradisets berusning eller föraning – innan- och sedan kärleksfullt gråter över förlusten, det spillda vinet. Jag föddes med paradiset i mitt hjärta men in i helvetets boning och varje steg jag tog, sökte jag finna platsen

där friheten kunde manifestera sig själv och själen förädlas och varje ord jag sa, varje gång mina läppar mötes försökte jag förvekliga paradiset i mitt hjärta, mörkrets verklighet – inom mig – utan att blunda inför andras självskapta helvete.

Alla spjut och jägarens pil som mitt hjärta tog emot är bara bitterljuva minne och eftersmaken; vad som blir kvar är min outsläckta kärlek till dem och mig själv och smärtan, den djupa sorgen över intentionens verklighet, känslan bakom, deras inre, obotliga smärta.

Vad ska jag minnas och vad ska jag glömma? Inuti mitt hjärta finns det verkligheter som aldrig var mina men som jag tog emot . . . men min verklighet fortfarande är – paradiset i mitt hjärta -

Oxymoron

- “Love, love me” he said
If I am love why do you ask me to love you?
I already do but do you mean that you want
me to love you as you want to be loved? Get
what you want?

The way you make me feel . . . eh;)

I am a ticking bomb baby so
please stand back because if
I come inside you I will explode
and I want to enjoy you and not
start studying your autopsy report

So I will shut up now and you can
keep talking it’s better that
way

Jag vet inte . . .

Längtans känsla, håller mig sällskap
Väntar . . . den andlösa väntan, vill
tro att du kanske tänker på mig just
nu eller kanske känner att jag viskar
värme i ditt hjärta.

Daydreaming

Come with me, she gently whispered
while she rested her chin on his shoulders
took him in her arms; let her fingertips rest
just underneath his belly button. You and I
you know, we can both read the wind ~

He took a deep breath felt the scent
of her skin underneath his skin, closed
his eye and shut off the incoming messages
from the surrounding atmosphere; it was just
him and her breath, the only wind suddenly
his lips felt numb but before he got the time
to react, touch his lips with his finger he felt
the wind, her breath playfully but gently
caressing his lips, his lips immediately
relaxed and he slowly laid back, rested his
head on the wall.

- I wish you where here he said and sighed
while a bird landed on the ledge outside
the window, start pecking at the window
begging for some sunflower seeds. He opened
his eyes and she was not there anymore . . .

A small fragment of a bigger picture

(
Oh you beautiful soul
search inside you
please do
I think
I
lost a piece of my
heart inside you
give it back to me
or keep me safe.
Bye bye for now
I have to fly away
follow the calling
of the wind chimes
¤

*Shapeshifters*

Give me some sugar hun
he said
Sure dude but hey! I am not
the eternal sugar tree . . .
Neither do I want to become
a bee . . .

Originally inspired by a writing friend on poeter.se Anakreon:)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=970604

A good night conversation with myself

It is the silence of the night
that gives me the refuge I seek
It is the moment that my heart
give some space to the world of
my thoughts and I can rest for a
while.

Bring new dreams to life. What
will ignite? I never now. The charm
of not knowing but still believing
everything comes to an end and
bring a new beginning, will I be ready?
Will I be strong enough to start
over again? Of course I can

find the strength. In the weakest
moment before the bittersweet
surrender my faith and lust for
life will always give the strength
that I need.

One step at a time and who knows
what tomorrow might bring? I will
be ready, never stop dreaming because
I believe in the driving force of my dreams.

Let it be, let it slide, whatever happened
tonight, give yourself a chance to travel
it is the journey that helps the mind
to expand and the soul more space
to express it self.

Räcker det?*Jag kan inte se mitt ansikte nu . . . *

Jag frågar inte
be aldrig om någonting

jag kunde tänka mig kunna få

Jag bara beskriver omvärlden
genom mina ögon och via mina
ords sanning. Jag låtsas inte, varje
stund är lika sann som den luft jag
andas, innan den blir kol och ibland. . .

någon hittar diamanter, behåller dem

Jag lockar inte med min törst
Jag är törsten
Jag lockar inte med min längta
Jag är längtan
Jag lockar inte med min saknad
Jag är saknaden
Jag lockar inte med vad jag är
Jag är kärleken

Blommor, döda blommor
tidsbristens grymma avrättning

av skönheten

Bara för att få höra
det porlande skrattet
Bara för att väcka ett
dött hjärta
Sedan
Vända sin blick
och återkräva
vad som inte
väcks
men

smärtar

Varför ska jag be om någonting?
Jag kan ge och försöka återskapa
vad som kom från mina händers
möda och runtomkring mig finns

. . .

Åldersnoja - rysk roulette *spontan skrivelse*

- Hur gammal är du?

Lika gammal som alla de stunder jag hade fel!
- Och hur känns det då?
Aaah varje gång jag har fel firar jag min födelsedag
känner mig lycklig för att jag inte har Gud’s komplex!

Din tur:

- Hur gammal är du?

Lika gammal som alla de stunder jag hade rätt!
- Och hur känns det då?
Aaah varje gång jag har rätt firar jag min födelsedag
känner mig lycklig för att jag inte har Djävulens komplex!


. . . eller tvärtom*hursomhelst*

Vill du ha sinnesfrid? *Att skapa förståelse människor emellan*

Tack för inspirationen Sturedotter
poeter.se/viewText.php?textId=968228

Vem ska berätta om din smärta – som ingen ser?
Vem ska rasa ner världens fördomar – om inte du?
I tystnaden många dör inombords och andra skakar
på sitt huvud, tyck sig vara bättre?

Vem är jag och vem är du?
Vilka är dem som utdelar dom?
Sekretess – början av ondskans förstärkning
(okunskapen)
och de oskyldigas tortyrkammare


Manipulationens och rädslornas rike
- dom . . .

och inte rikedomen

Vill du ha ett plåster? ( fem timmar i psykakuten)

Skrivet med kärlek – Hav respekt
OBS. Förbered grammatikens inre troll för eventuella misstag. Jag skrev vad som kom från hjärtat. Njut av läsningen.




Sjuksköterskan öppnade dörren. Jag kommer om en stund, sa hon. Okej, sa jag. Hon behövde veta så jag berättade men innan jag hann avsluta sammanfattningen några tårar kom ut, hon blev shockad och utropade: vilken elak människa! Det var hennes reaktion och det respekterade jag. Jag berättade också om vad jag har gjort för att lösa situationen, problemen och mina reaktioner samt berättade lite om mina projekt, vad som väntar på mig efteråt, det gav henne lite lugn och ro.

Pappret var nästan tomt hon skrev ett ord medan jag började berätta och sedan stannade hon upp- Jag såg att hon hade svårt att samla sina tankar och skriva ner vad som behövdes skrivas, hon stirrade på pappret och pennan. Då sa jag till henne, skriv situationsrelaterade ångest, det räcker. Ah vad bra, sa hon och log av lättnad: tänk om alla patienter sa vad jag behövde skriva! Sa hon medan hon skrev ner SITUTATIONSRELATERADE ÅNGEST och log. Det skulle jag också har skrivit, instämde hon.

Du kan vänta i väntrummet, du kommer vänta 2 timmar och ifall något akutfall behöver prioriteras kommer du vänta ännu längre, är det okej?. Japp, ingen fara sa jag, jag kom med den mental föreställning och gick till väntrummet, ingen var där och det kändes så skönt, jag behövde vila. Jag tittade på TV skärmen, Jamies Oliver.

Vad bra det kändes att se någon skapa och fokusera sig på något den älskar, då människan är i sitt bästa.. . jag la mig i soffan och tittade på TV, tiden gick. En annan sjuksköterska kom in, jag satte mig upp, långsamma rörelse, jag var trött. Nej, gå inte upp sa hon medan hon observerade mig och frågade mig: vill du ha en filt? – hon såg att jag frös, mmm tack, sa jag. Hon hämtade filten och jag täckte mig själv, värmde min kropp. Vill du ha kaffe? Frågade hon mig åh vad jag blev glad! Jaaa tack! Socker, mjölk? Frågade hon. Jag ville dricka svart kaffe, som vanligt men jag visste att jag behövde mjölkens och sockrets effekt. Mjölk och socker, tack! Hon kom tillbaka och med omsorg gav mig kaffet. Hjärtligt tack sa jag varsågod sa hon med ett leende, kaffet smakade så gott så, även om det inte var gott kaffe, det var vatten med mjölk och socker och en aning kaffe. Jag gick in i rökrummet, rökte en cigarett och gick tillbaka, under filten, tittade på TV.

Efter en stund en annan kvinna kom in och satt bredvid mig, gå inte upp sa hon, det är okej sa jag, jag ska gå upp och röka en cigarett om en stund eller två. Ska du läggas in? Frågade hon mig. Nej, jag väntar som du. Hon ville prata. Vi pratade. Hon frågade varför jag var där och berättade varför hon var där. Vi pratade lite grann, jag frågade henne en gång till för att få mer specifika detaljer. Medan vi pratade försökte jag jämföra hennes ångest med min, om min ångest var en femma hennes ångest var mellan 1-2 men hon upplevde ångesten som 5. Vi diskuterade, hon nämnde vad andra hade berättat när mina ord påminde om deras. Hon nämnde ångestens objekt, ja sa något som hon inte förstod och gav ett konkret exempel från mitt liv och tog händelserna ett steg vidare, när hon nämnde det igen jag påpekade om ordens sanna mening och vad som händer inom henne när hon generaliserar och jag gav henne några tips för att hantera ångesten.

Hon förstod, tänkte efter, hon blev glad av vårt samtal. Doktorn kom och tog henne, hon vände sig om, tittade mig i ögonen, log, vinkade och böjde lätt sina knän och gick vidare. Jag gick in i rökrummet och rökte en cigarett. Innan jag var klar 4 människor gick in i väntrummet, en av dem försökte komma in i rökrummet men när han såg mig, stannade han utanför dörren, tittade på mig med vidöppna ögon och sedan öppnade sin mun och vidrörde dörrens fönsterruta med sina läppar, en av de tre tog honom tillbaks. Jag förstod att det skulle vara bäst om jag inte satt tillsammans med dem, i samma rum. Medan jag gick någon annanstans hörde jag att deras ursprungsland är Somalia och att han som kom för att få hjälp var en illegal invandrare utan adress, sjuksköterskan försökte fixa problemet. Lite senare sjöng dem sånger från deras land, det var rogivande. Jag hörde dem medan jag la på britsen, på hallen. Men innan jag gick och la mig på britsen jag gick till det andra rökrummet, gänget hade ockuperad rummet och som det såg ut det var bäst om jag inte fanns där.

Medan jag gick till det andra rökrummet hörde jag skrik, en kvinna skrek att hon hade ont och några andra ord och medan sjuksköterska försökte klura ut om hon hade brutit hennes arm eller inte, hon fick inget vettigt svar, gick jag in i rökrummet. Tände en cigarett medan jag lyssnade på hennes skrik, det gör ont skrek hon då och då medan hon tryckte med sin tumme där det gjorde ont. Sjuksköterska tålmodigt lyssnade, jag tänkte bjuda henne på en cigarett, visa mitt paket medan jag knackade på fönsterrutan, välkomna henne in men hon reste sig upp innan jag hann göra något och kom in rökrummet, hon kunde knappt gå upp, hon kom in och kastade sin kropp på bänken och trevade med sina fingrar på askfatet, letade efter en fimp. Nej nej sa jag och la min hand på hennes hand, du kan få en av mig sa jag och gav henne en cigarett men jag såg hur hon spände sina muskler och skakade, tryckte på där det gjorde ont. Jag kan tända din cigarett om du vill, erbjöd jag, hon nickade ja och sa tack.

Jag tände cigaretten och gav den till henne, vi tog några bloss i tystnaden. Jag förflyttade askfatet och sa: kom närmare, hon tvekade, jag visade platsen där hon kunde sitta och att det skulle finnas ett visst avstånd mellan oss, hon evaluerade läget och bestämde sig att komma närmare. Hon skakade och spände sina muskler, tryckte där det gjorde ont. Jag förflyttade mig, gled närmare henne. Det kommer bli bra till slut, sa jag med en rogivande röst tro på mig och la min hand på hennes axel, smekte axeln och lät min handflata vila på hennes skuldra. Jag lyckades för en sekund att se en glimt i hennes ögon, av den del av sig själv jag talade till.

Vet du hur jag kom hit? Sa hon till mig och tittade mig i ögonen hennes pupiller var mindre än nålens huvud, hon hade blå ögon, likt havet. Hur kom du hit? Frågade jag medan jag placerade mina armbågar på mina knän, vände mig lite åt höger, närmare henne och titta henne i ögonen. Polisen tog mig hit sa hon med en ”suspekt blick och röst”. Ja, sa jag, vi ska ta hand om varandra. Det gör ont sa hon medan hon tryckte med hela sin hand där det gjorde ont. Aj, ouch sa jag, tryck inte där det gör ont ajaj och varsamt fick henne att släppa taget. Vet du hur jag slog mig? Frågade hon. Nej, hur slog du dig? Jag slog min arm på stolpen många gånger, med full styrka, jag såg att hon sparkade stolpen med; hon hade förlorad några hudbitar från sina tår samt hade några blåmärken i sina lår och sen polisen tog mig hit sa hon. Det gör så jävla ont sa hon och tryckte med sina fingrar där det gjorde ont. Aj sa ja, nej, tryck inte där, aj, det gör ont, ingen vill ha mer ont, är det inte så frågade jag medan jag försökte få henne att släppa taget, håll hennes hand i min. Mmmm sa hon. Om du vill trycka på något kan du trycka på ditt knä sa ja, så här, visade henne.

Vi rökte vidare hon började spänna sina muskler och skaka. Tänk på solen sa ja, i ett försök att återkalla ett bra minne, tänk när solen skiner. Hon hade ingen känslomässig reaktion men jag såg att hon lyssnade, jag förstod att jag behövde använda ett av kroppens andra sinne: tänk när solen värmer din hud, när solstrålarna går in i huden. Hon reagerade positivt. Slappnade av. Jag vill ha vatten sa hon, kan du hämta lite vatten? Okej sa jag, jag ska be sjuksköterskan att ge dig lite vatten och gick ut. Om min ångest är 20 hennes är 25 eller jag har gått bortom 25 haha, japp man vet aldrig. Jag bad sjuksköterskan att hämta vatten åt henne och återvände i rökrummet, va är vattnet? Undrade hon, sjuksköterskan kommer med det, om en stund eller två, sjuksköterskan kom med vattnet, hon drack lite vatten och la muggen bredvid sig. Min man har lämnat mig sa hon. Jag är ensam. Varför tog det slut? Var det ditt beslut eller hans? Frågade jag, jag vet inte varför sa hon. Han kanske ville gå vidare skapa nya stunder, utforska världen, hon sa ingenting och tände på cigaretten igen. Jag tände en med. Vi satt där i tystnaden, hon började skaka igen och spänna sina muskler, trycka på där det gjorde ont. Aj sa jag och varsamt fick henne att släppa greppet, hon började skaka ännu mer och spänna sina muskler. Vi finns här och nu, här och nu. Bli kvar. Här och nu, du och jag, ingenting annat, känn tryggheten, ingenting annat finns, känn, vad vi skapar du och jag. Slappna av, va i stunden. Här.. . och här, gör så här sa jag medan jag spände mina fingrar och slappnade av, spände och slappande av, hon imiterade mina rörelser, - så bra hon kunde.

Ah vad bra sa jag och tog ett djupt andetag. Kom, låt oss andas tillsammans, ta ett djupt djupt andetag, känn vad skönt det känns sa jag medan jag tog ett djupt andetag och släppte luften ut, genom munnen, aaaah sa jag, hon tog ett kort andetag, lite djupare sa jag medan jag tog ett djupt andetag hon tog ett lite djupare andetag. Stannade still för en stund. Vad snäll du är sa hon, tack tack och med tillförsikt försökte närma mig, smeka mig med sitt pekfinger. Jag blev glad, hon slutade fokusera på sig själv och ville ge tillbaka, jag lät henne göra vad hon ville. Hon varsamt snuddade min arm med hennes pekfinger medan hon tittade mig i ögonen. Denna stund blottades mina ögon, på riktigt som att jag hade ett hav i mina ögon men inga tårar föll ner, hon fick se en glimt av min inre smärta. Hon in – såg och förstod, hon drog sig tillbaka, suckade och sedan la sitt huvud på mina knän, jag smekte henne över håret och vi bara fanns, i stundens tystnad. Efter en stund gick hon upp, jag såg att hon frös, jag gick upp och tog min filt, gav henne min filt, täckte henne med min filt. Tack sa hon, du fryser sa jag.

Hon bestämde sig att gå ut, gå och lägga sig på britsen som fanns utanför rökrummet. Jag tog filten med mig och täckte över henne, hon tog mina händer i sina händer, tack snälla du tack. Vi ska ta hand om varandra sa jag och log medan jag tittade henne i ögonen, vila en stund, jag smekte henne över håret och sa: sov nu, hon blundade för en stund och skräckslagen öppnade sina ögon igen, tryckte på armen, där det gjorde ont och sa: det gör ont!! Så jävla ont! Tryck inte där nu sa jag, och tog sakta bort hennes hand. Jag slog mig sa hon. Mmm, men vet du vad? Vad? Frågade hon. Du slog dig för att du hade jättemycket ont här inne och pekade på hjärtat.

Är det inte sant? Mmm sa hon. Hon lugnade ner sig, stannade under filten, jag erkände hennes smärta. Hur många år har du varit ensam? Hur många år har du isolerat dig? Jag vet svarade jag innan hon frågade mig, din kropp har berättat det för mig, så hur länge har du varit ensam? Fyra år, svarade hon, jag har isolerat mig, vill inte träffa andra människor. Mmmm jag kan förstå. Min man lämnade mig pga. av mitt drickande sa hon, jag förlorade mitt jobb på banken, 20 jävla år bakom en dator, 20 jävla år! Det gör ont!

Mmm jag kan förstå, är det inte därför du dricker? Jobbar du här? Frågade hon mig misstänksamt. Nej sa jag minns du inte? Hon nickade, jag stannade en stund till och gick vidare, jag visst! Jag kan ha ångestdämpande effekt men jag måste lindra min ångest med tänkte jag och la mig på britsen. Efter en stund eller två den sjuksköterskan som gav mig filten kom förbi och med överraskade lekfulla ögon undrade vart tog filten vägen? Jag gav filten till någon annan sa ja. Ska jag hämta en filt? Mmmm sa jag, tack! Jag fick filten, värmde min kropp medan jag hörde kvinnan skrika åt sjuksköterskorna igen:D Men denna gång var det annorlunda, nu skrek hon: När ska jag få den hjälp jag behöver? Va är läkaren?

Det var bra. En sjuksköterska pratade med henne sen blev det tyst. Jag gick till den sjuksköterskan som jag först mötte och frågade henne: Som jag ser det, finns det två nya akutfall, ska jag komma imorgon? - Det är inte så jag prioriterar sa hon, du står på tur. Jag kände mig överraskad, nickade och sa okej, log, tack! Sa ja. Varsågod sa hon och log tillbaka med ett kärleksfullt leende. Jag vill gå hem skrek hon! Släpp mig ut! Nu!!!! och svär lite grann. En sjuksköterska gick till henne för att lugna ner henne. Det blev tyst för en stund tills hon började skrika igen.

Jag vill ut! Släpp mig uuuuut! Jag gick in i rökrummet hon följde efter mig, jag gav henne en tänd cigarett och tände en för mig själv. Jag vill gå uut. Jag vill gå hem! . . . och vad ska du göra hem då? Undrade jag. Vi kom hit för att få den hjälp vi behöver. Sant? Mmm svarade hon men jag vill gå hem och packa mina grejer och kläder. Mmm jag med, sa jag, jag behöver ordna saker och ting, men ett steg i taget. Nu finns vi här för att få hjälp och sen ta det nästa steget. Slappna av sa jag och lutade tillbaka mot väggen, tittade på taket. Hon blev tyst och rökte vidare. Doktorn kom in. Min tur sa jag och vinkade.

Doktorn förstod samhällsproblematiken och föreslog att ta ett steg i taget. Fixa sömnen först. Jag frågade henne om hon tyckte att det var någonting annat med men hon nickandes instämde och sa att det var ren och skär situationsrelaterade ångest. Hon sa: ta hand om dig och la sin hand på min skuldra. Tack sa jag.

Jag gav en cigarett till den kvinnan i rökrummet och sa god natt, hon nickade och sa adjö. Det nya skiftets sjuksköterska öppnade dörren för mig, önskade mig lycka till, ja sa tack och hälsade adjö.

Snart

¤
Jag går nu
dit jag måste
och återvänder
när jag fått ett plåster
(
Vindarna blåser
Slitna skor i lingonträd
Hängivandets väg
~

¤ Jag vill tro . . . ~

Älska kan man alltid göra
även då man inte vet vad
man känner . . .

men om man försiktigt lyssnar
på tystnaden som skapas efteråt
då tankarna man haver nära hjärtat
känns som starkast då kommer man
förstå stundens sanning om

känslornas sanna ursprung och verklighet
Från dit du är kommen skall du återvända
Den Andra Chansens sanna budskap är kärleken

bortom tvivlens rivande smärta

den skapande kärleken, varför efterlämnar jag
vad jag väljer att efterlämna? Varför plockar jag
fram ord, ge dem min fulla uppmärksamhet och
inre styrka?

Jag vill tro . . .



















på vad jag efterlämnar . . .















*play it again*
Fur Elise by Ludwig Van Beethoven
- Tack för musiken Beethoven . . .

Och ett – två- tre *taktpinne*

Små små djärva steg
framåt
Varje försiktigt andetag
tip tap tå
Strömmande vattendrag
Med absolut gehör
ett; två; tre
känner du kalla luftdrag?
En gång till
och ett – två – tre *taktpinne*
Små små djärva steg
framåt
Varje försiktigt andetag
tip tap tå
Strömmande vattendrag
Nu då?

Imorgon *platsen*

Jag har ett rum i min hjärna, ett mörkt rökrum
ser det ut som! Där sitter alla demoner jag har mött
i mitt liv, sitter, röker och dricker och låter som en
nonchalant bisvärm.

Imorgon ska jag öppna dörren - medan den gråa röken
rymmer ut – busvissla och säga till dem: Hey you, oUt!
No more free drinks and cigarettes! Out!

Imorgon ska jag skriva ett brev om dem och sedan bränna
brevet.

That is it!

Grannskapets barn

Jag satt ute i min trädgård, drack kaffe och grannarnas barn spelade fotball, en liten tjej frågade mig då, vad heter din katt? Prince sa jag och log, hon blygsamt vände sig och lekte vidare, jag ropade på henne en gång till och sa: Vilken fin klänning du har! Hon blev så glad och stolt ack vad jag älskar att var omringad av barn. . . jag minns en dag då barnen jagade min katt, lekte.

Jag satt inne och dörren var öppen, de jagade min katt och Prince sprang in och sen Ut igen och in och ut. Kul var det men sen blev jag trött så jag gömde mig bakom fönstret och väntade tills de jagade min katt till dörrtrosklen och då hoppade jag ut och sa: Booo! Ack vad de blev skrämda och sprang iväg och sen kom skrattandes tillbaks.

En annan dag, en citronfjäril flög in i mitt hus genom vardagsrummet och in i köket, där jag var åh vad jag blev glad när jag såg fjärilen och helt plötsligt föll fjärilen ner till golvet, dog aj vad jag blev ledsen . . . jag tog fjärilen i mina händer och gick ut för att hitta en plats att begrava den, barnen var ute och lekte jag kallade dem till mig och bad dem att hjälpa mig begrava fjärilen och då tänkte jag: det är bäst om dem gör det själva och jag gav varsamt fjärilen till flickan och fick henne att lova mig att vara försiktig med fjärilens vingar och hitta den rätta begravnings plats och sedan komma tillbaka och berätta för mig vart dem begravde fjärilen, barnen som en grupp hittade ett ställe i skogen nära en sten och begravde fjärilen, dagens stora projekt! . . . och sedan kom de stolta tillbaka för att berätta vart dem begravt fjärilen . . . fina stunder . . .

Det är så det slutar? Del II

Åren gick och jag skulle träffa min allra första kärlek efter så många år, på vägen dit, i flygplanet, träffade jag två män som är goda vänner, vi hade en givande konversation och bestämde oss för att träffas igen, dricka kaffe och det gjorde vi, jag tog min väninna med mig. Vi hade en bra tid ihop, skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord, dagarna gick så fort och jag återvände till Sverige jag kallade en av dem för Adonis, ett spontant smeknamn, vi fortsatte var kontakt och jag upptäckte att han skriver dikter, betagande dikter, en dag emailade han mig, vi kommer träffas igen och då nämnde han att han ville skapa några intima stunder tillsammans med mig och då sa jag till honom att det aldrig skulle funka för att vi är båda stämningsskapare självklart skulle vi skapa paradiska, oförglömliga stunder tillsammans men nej, det är bäst om vi förbli vänner, den odefinierade kärleken mellan oss kan fortsätta finnas men bara så, utan kroppsligt kontakt vad som var överraskande roligt var att efter jag gick anförtrodde han till min väninna att han kände som att jag kunde läsa hans tankar säga vad han ville ha sagt innan han hann formulera sina tankar, jag bara log, av alla i världen borde han förstå varför. Eh, dagarna går och tiden närmar sig, den dagen vi träffas kommer vi ha ett innerligt samtal. En vacker själ . . .

Inspelad idag Del I

Det är så det började . . .

Jag ville va med den som var några steg förre mig, något att
hinna med, det var då jag kunde skratta med mig själv och upptäcka nya saker, skapa nya minnen, lyssna på mig själv, känna mig bekymmersfri eftersom någon annan var ansvarig, skaparen av stundens stämning, verklighet.

Men det var aldrig så . . . eller var det?

Lyssna:

Lämnar ett avtryck

En känslas namnlöshet
Ger mörkret sina färger
Finns för att finnas till

Ett brev från mitt inre

Så många världar har jag sett
blad för blad öppnade sig nya
dimensioner och sedan, när jag
läste bokens sista sida förstod
jag att jag har sett världen genom
skribentens ögon.

Allt kom på plats, likt små pusselbitar
jag var en bokslukare, kunde läsa 400
sidor inom en dag och jag mindes allt
även vad jag inte förstod, lärarna bad
mig att läsa böcker som var lämpliga
för min ålder men jag lyssnade aldrig.

Åren gick och medan jag levde livet,
samtalade med människor, skapade
mina stunder på jorden, tänkte jag efter
och förstod raderna jag inte kunde förstå
från alla dessa böcker som i mitt minne var
nedpräntade.

Ännu idag, läser jag böcker men det bli
svårare och svårare och tar så mycket tid
för att nu måste jag läsa och jämföra, vad
jag tycker, varför författaren tycker som
den tycker, söka vad andra säger om saken
och sedan granska författarens källor, läsa
vad den läste och ge värde till vad författaren
valde att inte ta med i boken.

Vi är olika och tillsammans ger vi intet, helheten
sin mening. Att umgås med människor är berikande
även med dem blinda efterföljarna, man lär sig mycket
och granskar sig själv ännu mer . . .

att leva bekymmersfritt, ja, det är omöjlighetens gåta
att glädjas och njuta av varje skapande stund, det är lyckans hemlighet, även de hemskaste stunder har sin charm, stunderna i sig är meningslösa men hur man reagerar är vad som skapar stundens oförklarliga magi även då man analyserar sönder allt, missar man något och det är vad som driver en fram. Livets mening . . .


Njuta av stunden som det kommer
Va det förlossande skrattet
När du inser att du är
Okunskapens barn och
Härskaren av din inre värld
Då kommer du ha historier
att berätta och enas i stundens
gemenskap.

Lyssnade ögon, dem ger mig styrka
att orka gå vidare . . . .

Nattens ro – tankarna vandrar

Stjärnor på himlen tindrar och månen lyser klart, vem vill ta sig till Venus för att förstå kärlekens hemlighet? Det finns en planet, som står närmast solen, halv kall och halv varm men vem kan förstå att de som har lyckats närma sig hjärtats sol blir så, det bara är så. . . . eller likt en ismeteorit, i sin okunskap lyckas bli berörd av värmestrålar, smälta och dö, låta sina tårar rinna innan den kraschar och förstör planeten som bara fanns för att finnas dit den trivdes bäst och på vägen stod? Möjligheternas universum och livet ett virus som blint lever på andras bekostnad och söker sig vidare till vänliga platser tills dem dör ut och nästa himlakropp – framtida lik står på tur . . . Mars har en historia att förtälja . . . och hjärnan . . . hela tiden skapar nya tankebanor med "okänd" destination – utanför universums begränsande och förutsägbara gränser – där finns tystnaden – den riktiga . . . om universumet är likt hjärnan vad kommer hända när den börja tänka bakåt i tiden? En del av helheten, allt är en del av helheten . . .

Pax absurdia

Vem visste vad de märkta sedlarna egentligen betydde? Svarta hjärtan – quid pro quo min vän. Du lurar dig själv, det vet du nog men ta emot priset, det fastslagna priset. Du jobbar så hårt och får vad du inte förtjänar, men ändå min vän ryck upp dig och ge mig ditt leende. Då kan jag dra, det är min belöning. Att se ett leende – oavsett vad det betyder – ett leende, det i sig betyder att du kommer leva längre än du tror dig orka - orka leva med dig själv -. Hasta la vista~

När jag vet vet jag. När jag undrar försöker jag förstå.

Jag vaknade tidigt idag men inte kunde gå up, utan att veta varför, jag gav min hjärna lite mer tid, för att hinna bearbeta problemet, ge mig lösningen, jag var halvvaken och efter några timmar min hjärna gav mig lösningen. Jag kallade mig själv med mitt gamla namn och sa gå up. Jag gick up för att jag fick den energi jag behövde. Att ta ett helt nytt namn och efternamn har påverkat mig mer än jag trodde. Jag ska söka vidare för att se vad andra säger om saken och sedan vidta åtgärder. Jag måste lösa det här problemet. Så är det bara.

Outside your window part II

A place to call home . . . how many would really understand what these words mean to me? Probably few, I could have this conversation with a stranger in the jazz bar, over a drink or with a familiar face – meaning the waiter or the owner of the jazz bar. But really, honestly, why should I talk to someone else? What good would it do? It is just facts, the simple facts of life, mmm cars are passing and I can smell the fumes, the fragrance of the city.

Well, a place to call home. Heh, there is no place like home they say and that is so true. Few years ago, if someone asked me, yes, I would say that I was on my way home. But what does the word home meant to me? Well, home equals with Inside The Mouth Of Hell, oh yes that is an accurate description. But my house means. Today. Means the absence of Sound. The absence of another human will. Tranquility. What else do I need? Peace. A place to call home, my house, my shelter, the place where my soul can rest. I am getting use to that, it feels good.

Somewhere outside your window

Someone is playing Soul Finger, live . . . it’s been so long but still the music touches softly the chords of the heart. Outside a jazz bar the wind whispers secrets to the trees and birds keep chirping, just before the church bell rings; it’s past ten now and the birds are resting. Ten o’clock outside a jazz bar the street lights light up the pavement and the door knob is filled with fingerprints and moisturizing hand lotion . . . glass bottles land in the recycling bin, the waiter opens the squeaky back door, I better move on. My shadow and I, we have a home, a place to call home . . . good night birds

Kalorisyndarens gröt

:) recept:D*dagens upptäckt*


1dl fiberik havregryn
2dl vatten
Lite vaniljsocker
Lite kanel
kokosflingor
frysta jordgubbar
frysta björnbär
fryst mango
fryst ananas
lite salt
lite flytande margarin
in i micro *4 min*

*klart*: Lite mandelmassa!*

:)


Sent ska kalorisyndaren vakna:D
*oh nu ska jag titta på Bones hehe

Sängdags . . . nattens stämning . . .

Det är så man tar sig genom livet . . . och bortom . . . dream a little dream of me . . . stars shining bright above you lala la la lala . . .osv.



det kunde bli bättre . . . men äh . . . fånga stunden och gå vidare . . . godnatt världen må jag vakna av ljuv fågelsång . . .

till min syster och MJ . . . till oss . . .

Penna tiranna

Musik

Det nuvarande ögonblicket

Ljusets bärare, ger från hjärtat
Vad som saknas i deras värld
Men blir rikare istället för fattigare

Ingenting är verkligt men allt är möjligt

Skapandets ångest är själens balsam
Genom skapandet finns man i nuet
Och det förflutna förbli en del av en
Avlägsen tid.

Vissa vill bli som sin idol
– sin favorit konstnär -

Men vad konstnären lär världen, är att
Trots eller pga. Omständigheterna man
Kan . . .

~
Då man ger sin fulla uppmärksamhet till
vad man håller kär, ja, då kan man beröra
människornas hjärta, bli förstådd. Utan att
ens försöka och samtidigt bli en del av alltet
och intet. För att allt är flyktigt men en del av
helheten, man måste bara våga bli sig själv
Utan att tänka på hur man kommer bli dömd
Av andra. Okunniga ögon förkunnar om
Perfektionen – den avlägsna drömmen -

Men den som har försökt förvekliga sitt inre
Världs landskap, manifestera sitt jag: Lyssnar
Ödmjukt på varje uttalad eller osagt ord och
Förstår, beundrar, den inre, tysta, kampen.

Det är vad livets konst är.
Bortom alla ”seende” ögon

Ett träd är i ständig inre rörelse
Trots att det sitter still

Blomlökar strävar uppåt och sakta
Förvekligar sig själva, skapar sitt livs
Mästerverk – sig själva -

Fågelungar lär sig att, trots att de bli
Kastade ut i det tomma intet kan dem
Öppna sina vingar och flyga högt
Där, nära molnen eller likt en sten
Falla platt till marken

~

Just that