Becoming one with the silence of my words

'Do you believe in the day you were born?'
Do you remember the feeling of being born?
Did you forgot the struggle, the pain of trying to hold on
Do you still remember the happiness you brought
the caring feeling you awoke to those that wanted you
to be alive, kept you warm when you were feeling cold?
Do you remember who you are? Do you remember me?

Kropp och själ – Body and Soul – Ψυχή Και Σώμα (Metanoia?)

L’amour est nous et nous sommes amour

Βρέχει φωτιά και το κορμί καίγεται
Ακόμα κι όταν βρέχει δεν σβήνει του πάθους η φωτιά . . .

It is raining fire and the body is burning
Even when it rains, the rain Can’t extinguish the fire of passion

Det regnar eld och kroppen brinner
Passionens eld släcks aldrig, även då det regnar

愛

Åh du främmande, snöbelysta natt

Inspirerad av Beethoven's moonlight sonata och min Musa.

Sakta närmar sig tiden och den inre kampen blir titanernas eviga drift;

någonstans i världen, det kanske ske något som jag inget vet om. Någons förhoppningar krossas .just nu. eller någons största dröm besannas. Sakta närmar sig tiden och inga ord kan få mig att känna mig närmare dig, du förstod aldrig eller; i sanningens namn; det var vad jag inbillade mig och jag skrattar med min hjärnas nycker och hjärtesorg.

Sakta närmar sig tiden och i tårdränkta minne stenen sakta sjunker ner, når botten, - minnen av oss. Vad om jag kom närmare dig då jag trodde att jag försvann. Sakta närmar sig tiden

flyr bort
från våra hjärtan och själ, stoft och intethet, stanna kvar men . . . - inga ord kan beskriva. Allt återspelas; i mina ord fann du en tom tavla och varje ord gav dig en ny linje och en palett av färger, rött var färgen du valde, ett ord: Tår – du gav mig en bloddroppe ett till ord: Hjärta – du gav mig en taggig ros ett till: Känslostormen – och du förblev tyst, väntade bredvid, tills stormen gått oss förbi och du blev bloddroppen en dallrande droppe som landar tillsammans med rosenbladet faller ner på ett tunt snötäcke.

Sakta närmar sig tiden och jag förväntar mig att du ska hitta vägen ut, ut ur tankelabyrinten, ordens eko, spökviskningar, varför försöker du fånga, vad försöker du fånga? Jag finns inte här, jag finns inte där men jag blundar vilar min kind mot din varma hand, det sista jag vill minnas . . .

Painting the moment

A lonely flower grows out of a grey rock listening to the whisper of the river and with a peaceful smile blows a kiss to the giggly wind