Morgonfred

Morgonstundens gyllene tystnad
De dödas genomskinliga händer som
omringar mig smeker min kind väntar
på mig . . . ska jag lämna dem och gå tillbaka
eller ska jag finnas i deras sällskap?

Tyst ledsenhet, innerlig trötthet och ett beslut som
väntar på att bli pånyttfött . . . ansvarets järnvilja som
finns i kärlekens eld . . . jag skapar mig själv . . .

En förrrymd drömare (ursprungligen skrivet på grekiska)

Likt ett osynligt nät är
Kärlekens smekningar
De bortglömda kyssarna

En obotlig längta
En distinkt länk
En föraning om smaken

Ambrosia

Vi kanske förlorade vad vi
aldrig gav . . .

Vad om vi vände tillbaka tiden
Vad om vi kämpade för att läka
läkta, stängda sår till slut blev vi
som öppna sår!

Tillåt ännu en tår att falla ner
Känn dina fördolda hjärtslag

Det medvetna förbiseendet – lönsamt-

Inuti Etna på Sicilien, smälter den gyllene
tronen och spiran . . .

men harmonins halsband förblir gåvan
av det objektiva omdömet, vad som frälser
den mänskliga naturen.

En gång i tiden fick jag behålla solen i min
famn men den brände mig, jag fångade månen
men den övergav mig, jag fångade en stjärna men
den föll ner. . . nu lever jag i tomheten, utan hopp;
jag försöker och säger till mig själv, tålamod och även
denna stormskepnad ska passera förbi







Ο δραπέτης των ονείρων

Σαν ένα αόρατο δίχτυ
Της αγάπης τα χάδια
τα ξεχασμένα φιλιά

Ένας αγιάτρευτος καημός
Ένας ξεχωριστός δεσμός
η γεύση της αμβροσίας

Ίσως χάσαμε αυτό
που δεν δώσαμε ποτέ

τι κι αν γυρίσαμε πίσω τον χρόνο
τι κι αν παλέψαμε για να γιατρέψουμε
τις κλειστές πληγές στο τέλος γίναμε
ανοιχτές πληγές.

Ρίξε ένα δάκρυ ακόμα
Νιώσε το κρυφό σου χτυποκάρδι
Η αντιληπτή αμέλεια – προσοδοφόρα -

Στην Αίτνα της Σικελίας ο χρυσός θρόνος
και το χρυσό σκήπτρο λιώνει

Μα το περιδέραιο της αρμονίας παραμένει
το δώρο της αντικειμενικής κρίσης, ο σωτήρας
της ανθρώπινης φύσης.

Κάποτε μου έδωσαν να κρατήσω τον ήλιο
αλλά με έκαψε, έπιασα το φεγγάρι με εγκατέλειψε
έπιασα ένα άστρο μα μου έπεσε και τώρα ζω στο
κενό, χωρίς ελπίδα, προσπαθώ και λέω κουράγιο
θα περάσει και αυτή η καταιγίδα.

Ospelade kort

*Öknens gyllene sandkorn
rinner mellan fingrarna*

:

Jag har försovit mig igen

tiden passerar förbi

gör narr av mig.

*handen faller ner
sprider vattenringar
landar mjukt i sanden*

Äh, ännu en spegling
den eviga narren som
vill bli motbevisad. Vila
i intets famn.

Jag fööörrsÖöööker
*ekot återvänder*
jag - förr . . . söker
Ja ja jA jag lyssnar
på mig själv, lyssnar
och undrar: Vad är det
jag söker? Innan jag blev
vad jag aldrig var . . .
jag vet inte, jag vet inte
längre . . .

Dansa du eviga narren
låt bjällrorna klinga
Dansa tills himlarna
öppnar sig Dansa!

A a A aaA”h”!