Det fanns en gång, det existerade ~¤

Inget behövde ersättas

Nattkylan och dörren är stängd
men ingen väntar i min säng

Vad borde jag sakna
och mig själv ännu en gång försaka?

Jag minns en gång då jag blev van vid
en annan kropps värme i min säng
jag minns också den mjuka omslutande
beröringen fingrar och armen runt min midja
den tysta omfamningen och vårens nyblommade
liljor i mina andetag och fukten i ängen efter
vårregnets tystnad . . .

Nattkylan och dörren var stängd
då med men jag kände bara solens värme
i mitt hjärta och allt var som en evig sång

Men en dag togs allt tillbaks och jag
jag saknade honom då men ändå inte
bara för några dagar kände jag denna
hjärterivande ensamhet och sen allt
återgick till det normala, som alltid

men ändå inte, för att det var en gång . . .

men jag hade inget som behövdes ersättas
och jag känner mig inte som utestängd i kylan

jag har köpt en elektrisk filt . . .