Ett brev från mitt inre

Så många världar har jag sett
blad för blad öppnade sig nya
dimensioner och sedan, när jag
läste bokens sista sida förstod
jag att jag har sett världen genom
skribentens ögon.

Allt kom på plats, likt små pusselbitar
jag var en bokslukare, kunde läsa 400
sidor inom en dag och jag mindes allt
även vad jag inte förstod, lärarna bad
mig att läsa böcker som var lämpliga
för min ålder men jag lyssnade aldrig.

Åren gick och medan jag levde livet,
samtalade med människor, skapade
mina stunder på jorden, tänkte jag efter
och förstod raderna jag inte kunde förstå
från alla dessa böcker som i mitt minne var
nedpräntade.

Ännu idag, läser jag böcker men det bli
svårare och svårare och tar så mycket tid
för att nu måste jag läsa och jämföra, vad
jag tycker, varför författaren tycker som
den tycker, söka vad andra säger om saken
och sedan granska författarens källor, läsa
vad den läste och ge värde till vad författaren
valde att inte ta med i boken.

Vi är olika och tillsammans ger vi intet, helheten
sin mening. Att umgås med människor är berikande
även med dem blinda efterföljarna, man lär sig mycket
och granskar sig själv ännu mer . . .

att leva bekymmersfritt, ja, det är omöjlighetens gåta
att glädjas och njuta av varje skapande stund, det är lyckans hemlighet, även de hemskaste stunder har sin charm, stunderna i sig är meningslösa men hur man reagerar är vad som skapar stundens oförklarliga magi även då man analyserar sönder allt, missar man något och det är vad som driver en fram. Livets mening . . .


Njuta av stunden som det kommer
Va det förlossande skrattet
När du inser att du är
Okunskapens barn och
Härskaren av din inre värld
Då kommer du ha historier
att berätta och enas i stundens
gemenskap.

Lyssnade ögon, dem ger mig styrka
att orka gå vidare . . . .