"Wa habibi"

Alla de som sörjer har upplevt paradisets berusning eller föraning – innan- och sedan kärleksfullt gråter över förlusten, det spillda vinet. Jag föddes med paradiset i mitt hjärta men in i helvetets boning och varje steg jag tog, sökte jag finna platsen

där friheten kunde manifestera sig själv och själen förädlas och varje ord jag sa, varje gång mina läppar mötes försökte jag förvekliga paradiset i mitt hjärta, mörkrets verklighet – inom mig – utan att blunda inför andras självskapta helvete.

Alla spjut och jägarens pil som mitt hjärta tog emot är bara bitterljuva minne och eftersmaken; vad som blir kvar är min outsläckta kärlek till dem och mig själv och smärtan, den djupa sorgen över intentionens verklighet, känslan bakom, deras inre, obotliga smärta.

Vad ska jag minnas och vad ska jag glömma? Inuti mitt hjärta finns det verkligheter som aldrig var mina men som jag tog emot . . . men min verklighet fortfarande är – paradiset i mitt hjärta -