Det är så det började . . .
Jag ville va med den som var några steg förre mig, något att
hinna med, det var då jag kunde skratta med mig själv och upptäcka nya saker, skapa nya minnen, lyssna på mig själv, känna mig bekymmersfri eftersom någon annan var ansvarig, skaparen av stundens stämning, verklighet.
Men det var aldrig så . . . eller var det?
Lyssna:
No comments:
Post a Comment