Babels torn övergavs men aldrig föll ner

Snabb Dagboks Anteckning. Vad är sanningen?

¤ Lögner lögner lögner - Vadå sunda förväntningar? ~ Man ska inte(offentligt) klia sig i huvudet

Vad ska hända om jag säger att jag saknar honom? Vadå sakna honom? Hur ska jag förklara att jag visste hur det skulle gå till och ville hinna stjäla några stunder från hans tankevärld och sedan då han började känna ärliga, riktiga känslor, ja, då visade han med sin talande tystnad och tiden han tog på sig för att svara tillbaka då visade han till vem han ska förbli lojal, hyser gudomlig respekt och kärlek, dyrkar, trots lögnerna samtidigt som han inte fick – när jag inte gav vad som skulle ge näring och stärka, stimulera hans intresse för ett tag till.

Ja, då. Då stängde han in sig i sig själv, i sina tankars värld, skapade en fiktiv fortsättning och slut från en gammal lögn – gammal beprövad teknik och material, en lögn som jag hade genomskådad från början och hade berättat att jag visste att det var en lögn men nähäpp han använde lögnen som han visste att jag visste att det var en lögn och han verkligen tror att han skapade en värdig avslutning, en upprepning av det förflutna, den ansiktslösa älskarinnan . . .

och tankeexpiriment som sker i de olika verkligheterna som nuddar varandra då och då, men annars ska de inte blandas om de inte tjänar ett syfte och väcker en reaktion som studeras vidare eller lämnas ifred tills vidare. Jag vill inte fånga hans obegränsade potential i min naiva tankebubbla. Nåväl, vad vet jag?

Vad mer ska jag tänka vidare på? Behöver jag tänka vidare? Ska jag berätta vad jag observerade några dagar innan han stängde in sig, i sig själv? Näää . . . man får väl tacka för respekten, han känner sig trygg i sin tankevärld man ska inte rubba hans balanstillstånd men jag ville erbjuda sinnesro och rum att växa i enligt min förståelseförmåga~¤

Men har han förstått att jag ville erbjuda ett nytt alternativ som han inte ens ville erkänna att det är möjligt? Nåja, man ska inte leka med andras obrukade eller vilande hjärndelar. . . allt sker för en anledning och man ska inte bli som Djävulen Eller Godfather som ger något färdigt. ett lovande och lockande nästan ’utan konsekvenser’ erbjudande. Usch och fy då och därför håller man käften om saken, som jag gör just nu:D Nåja. Vad mer?

Min syster sa att jag måste sluta läsa andras hjärnor för att dem till slut kommer bli misstänksamma och avståndstagande, mer försiktiga då jag frågade om hon kunde sätta sitt finger på vad jag behöver jobba med. Häpp, då frågade jag henne, menade du vad jag har berättat om vår moster? Det var bara i rent själsligt självförsvar, det var därför, annars skulle jag inte behöva tänka i dessa tankebanor. Hon sa inget för att hon visste att jag hade rätt. Nåväl . . .



Sanningen är att min syster tänkte på något annat och inte denna specifika händelse som jag syftade på. Men ännu en gång, jag skulle inte behöva tänka i dessa tankebanor om jag inte hade ofrivilligt blivit dragen dit. . . och saken är: att i~n~g~e~n - någonsin - kan - direkt eller indirekt - förhöra mig och/eller få ut/fiska information från mig om jag inte medvetet ger mitt godkännande och frivilligt ger ut informationen. Nåja, nu blev jag abstrakt igen. Det är så det gick till: Min moster ringde mig och klagade. Ja, hon hade rätt men som jag sa till henne, jag använder inte telefonen, jag behöver vara ifred och det är därför jag inte ringer någon annan, inklusive henne.

Hon visade att hon trodde på mig och vi pratade vidare om livet osv och efter några stunder frågar hon(hon ledde diskussionen till denna punkt)så. Hon frågar mig: hur stor är din telefonräkning? Till exempel, hur mycket kommer du att betala denna månad? Jag betalar blabla bla sa min moster. . . och jag svarade: Som jag har redan förklarat, moster, jag använder inte telefonen, ringer inte och det är därför jag betalar fastavgiften och inget mer. Förstår du nu? Hon sa ja. . . och så var det med det, vi diskuterade vidare och efter några dagar ringde jag henne och allt är bra.


En annan dag . . . hm några dagar i ett annat, tillfälligt sällskap japp dessa dagar väckte frågor och svar men jag fick svaret till slut, vad jag ville få svar på. Det var såhär allt började: *fortsättning följer*

PS. Men jag ska börja från slutet. Han ville gå tidigare än föväntat och behövde övertyga en tjej, jag satt bredvid och lyssnade medan hon försökte klura ut om han talade sanningen, jag vände bort min blick och lyssnade och samtidigt som hon sa: Du ljuger utropade jag småroat och en aning nedlåtande: Faan du kan inte ljuga :DDD haha jag ska skriva vidare om det här för att det är mycket mer än så.DS