Per definition . . .

Jag tar den här kroppen från och i olika platser, skapar ljud, som om jag var en livslevande varelse. Jag öppnar och stänger dörrar, släcker ljus och tänder, jag tar av och på skorna. Jag knyter band och löser upp knutar. Jag börjar och avslutar konversationer utan att undra om meningen med . . .men det känns bra, att se och känna hur andra bryr sig och strävar efter (?) . . . jag tar aldrig mina ärr med mig men jag är deras förvaltare . . . alla platser är saksamma och tidens framåtrörelse är berättarkonstens hemlighet ∞