Känner mig obekväm i mina ’egna kläder’ . . .

Det är hemskt. Så hemskt så. Jag kan inte tolerera mig själv och därför tiger jag ihjäl mig och försöker släcka den eviga livsgnistan inom mig . . . och hur funkar det då?!

Syntetisk lycka. Hela jag är skapad av syntetisk lycka för att jag har skapat mig själv och därför, just nu, vill jag inte ha något med mig själv att göra och även om vad jag beskriver just nu är hemskt och framkallar så mycket ångest så kan jag inte låta bli med att skratta ihjäl mig och känna idiotins euforiska avspända lycka – testa du också!

. . . och jag skrattar just nu medan vad jag framkallar och skriver ner . . . denna misär som kan kallas för min obefintliga oproduktiva tid, här på jorden medan jag försvagar och sakta dödar mina hjärnceller – jag måste börja använda min hjärna. Näpp jag har ingen lust för det just nu och . .. Äh! Så:

Jag vill inte prata, jag vill inte höra min röst, jag vill inte sjunga nån jäkla låt! Jag vill inte känna denna berusande eufori då jag sjunger mina favoriter. Jag vill inte träna, använda mina muskler för att själva muskelrörelsen är ett ekstatiskt firande av själva livet i nuets trygga famn!

Jag vill inte interagera med någon för att risken är att vi kommer ha kul och vi kommer skratta tillsammans och till slut ha ett givande samtal! Uuuf! Jag minns då jag pratade med någon och beskrev gårdagens samtal med en annan medmänniska som kallprat. - Kallprat för mig, kallprat med en släng av bitande samhällskritik, han skrattade så mycket så, han tyckte att jag var så rolig och insiktsfull pffft . . . sedan gick jag vidare med min dag och jag skulle inte stanna och prata med honom men han mådde inte så bra och kände sig ensam men jag gick vidare efter en timme eller två.

Efter en vecka eller två en tjej som gick förbi mig, kom ihåg mig och hon sa: Jag kommer ihåg dig och då tänkte jag: Vad bra, åtminstone en av oss kommer ihåg mig. Nåja vi småpratade och jag gick vidare. Sedan, medan jag simmade i bassängen en

annan ung kvinna närmade mig och sa: va vacker du är. Jag tackade samt tänkte: om du vill att jag ska säga samma sak, att du också är vacker och det är du men nä tack det ska jag inte göra och falla i denna hemska tankefälla och jag sa bara hjärtligt tack. Hon ville prata om vädret, vi pratade om vädret och sedan simmade jag vidare. Pffft . . . Jag måste skärpa mig för att vad jag gör får min kropp att uppleva dödsångest . . . sr dt ut som Men hej. Jag skriver om vad som är jag just nu och inte i evigheternas evighet. Jag kommer ta mig ur det här. Jag är en jäkla optimist också :DDD